
Uppmärksamhetsbrist/hyperaktivitetsstörning (ADHD) debuterar ofta vid 3 års ålder men diagnostiseras ofta först i skolålder. Symtom varierar i närvaro och svårighetsgrad beroende på situation och kan bestå livslångt. En tydlig diagnostik är viktig eftersom symptom kan likna ångest, bipolär sjukdom eller depression. En ADHD-diagnos ställs när patienten har sex eller fler symtom som varat i minst sex månader, observerats i två eller fler miljöer (hemma, skola) och dokumenterats av föräldrar, lärare och vårdgivare.
Patienter med ADHD tenderar att vara desorganiserade och röriga. De förlorar ofta nödvändiga saker (nycklar, plånbok, handlingar), glömmer åtaganden, möten och tidsfrister. De undviker uppgifter som kräver mental ansträngning, drar på sig aktiviteter och är ofta sent.
Svårigheter att koncentrera sig och hålla fokuset är centrala. Detaljer missas, vilket ger slarviga misstag. Uppmärksamheten kan inte upprätthållas under aktiviteter; man är lätt distraherad. Dålig lyssnande förmåga leder till ofullständiga uppgifter och svårigheter att följa instruktioner.
Impulsivitet innebär att agera utan att tänka. Barn sprutar ut svar innan frågan är färdigställd, avbryter och intränger på andra. Vuxna visar dålig självkontroll och reagerar spontant utan att väga konsekvenser.
Hyperaktivitet utmärks av överskott av rörelse. Barn springer och klättrar överdrivet, har svårt att vänta på sin tur, pratar ständig och kan inte leka tyst. Både barn och vuxna kan ha svårt att sitta stilla länge. Fidgeting (rastliga händer/fötter), skvattning på stolen, rasande tankar, inre rastlöshet och behov av spänning (som kan leda till riskbeteende) är vanliga tecken.
Individer med ADHD kan ha låg självkänsla och känsla av underprestation. De blir lätt förvirrade eller stressade, hanterar frustration dåligt, har svårt att hålla motivationen och slutföra uppgifter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online