
Fibromyalgi har inget botemedel; behandling syftar till symptomlindring, förbättrad funktion och livskvalitet. En integrerad modell rekommenderas: utbildning, validering, icke-farmakologiska insatser (KBT, motion, sömnhygien, stresshantering) och läkemedel som komplement. Eftersom smärtsignaleringen är störd i centrala nervsystemet (CNS) riktar sig de flesta läkemedel mot CNS.
Används i låga doser (inte för antidepressiv effekt). Ökar serotonin → bättre sömn/humör, minskar smärta. Vanligast: amitriptylin. Biverkningar: viktuppgång, sömnighet, torr mun. Undvik hos äldre (anticholinerg risk).
Verkar i CNS för muskelavslappning, ingen signifikant humöreffekt. Kan hjälpa till sömn men inte smärta lika brett som TCA.
Blockerar frigivning av smärtamedlerande neurotransmittorer (glutamat, noradrenalin, substans P). Hjälper mot smärta och sömn. Biverkningar: sömnighet, yrsel, suddig syn, viktuppgång, koncentrationssvårigheter, ödem, torr mun. Gabapentin (liknande) saknar FDA-godkännande för fibromyalgi.
Båda håller mer serotonin/noradrenalin tillgängliga → humör, sömn, smärtmodulering. Biverkningar: illamående, torr mun, sömnighet, förstoppning, minskad aptit, ökad svettning, blodtryckshöjning, självmordstanker (varning för alla antidepressiva). Kräver läkarövervakning.
NSAID (ibuprofen, naproxen, paracetamol) fungerar bäst för akut inflammation, mindre för kronisk central smärta. Opioider (kodin, morfin, oxykodon) virkar inte på fibromyalgis patofysiologi, ger tolerans, missbruksrisk och fler biverkningar än nytta. Undvika rutinmässig användning.
Läkemedel överlappar symtom; kombinationer kan krävas. Starta lågt, titrera långsamt, utvärdera efter 4–6 veckor. Alltid i samverkan med fysioterapi, KBT och livsstilsändringar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online