Flera medicinska tillstånd, såsom autism, sensoriska störningar och stroke, kan leda till att en person saknar eller förlorar medvetenheten om sitt personliga utrymme. När någon lider av denna bristande medvetenhet intränger personen ofta i andras personliga utrymme utan att själv vara medveten om sin kropp, vilket kan skapa pinsamma och obekväma situationer. Denna brist på medvetenhet kan göra personen socialt klumpig, vilket i sin tur leder till ytterligare problem – särskilt hos barn.
Även om det är normalt att barn är tillgivna mot andra kan barn som saknar medvetenhet om personligt utrymme vara mer tillgivna än andra barn i samma ålder. Denna tillgivenhet utgör kanske inget problem inom den närmaste familjen, men den kan skapa svårigheter i andra situationer. Om barnet exempelvis ständigt hänger sig an, kramar eller kysser klasskamrater överskrider det en gräns, och beteendet kan inte tolereras av skolan. Arbetsterapi kan hjälpa barnet att förstå när och var tillgivenhet är lämplig.
När ett barn lär sig känna igen sitt eget personliga utrymme lär det sig också att varje människa har sitt eget personliga utrymme. Arbetsterapi kan lära barnet att varje person har sin egen uppfattning om hur nära som är för nära och vad som utgör en överträdelse av det personliga utrymmet. Barnet lär sig att det är viktigt att uppmärksamma visuella tecken på obehag hos den andra personen, såsom stelhet, sluten kroppshållning och att personen backar undan, för att kunna avgöra rätt avstånd.
I många situationer, särskilt i skolan, förväntas ett barn följa särskilda regler. Dessa regler inkluderar att ställa sig i kö vid behov och att stanna kvar vid sitt skrivbord om inte annat tillåts. Barn som saknar medvetenhet om personligt utrymme har ofta svårt med dessa uppgifter. Arbetsterapi kan lära barnet att ställa sig i kö genom att använda linjer eller tejp på golvet som markerar dess plats. Barnet kan också lära sig att stanna kvar vid sitt skrivbord tills läraren uttryckligen säger till att det får resa sig. Detta kräver mycket träning, men med tiden lär sig eleven att följa dessa instruktioner utan hjälp.
Barn som saknar medvetenhet om personligt utrymme har ofta särskilda svårigheter med att umgås med andra barn. Vuxna kan förstå barnets problem, men andra barn gör det inte. Ett barn med dålig medvetenhet om personligt utrymme tränger sig ofta in i andra barns lekar eller samtal på ett olämpligt sätt. Arbetsterapi kan använda tekniker som ger barnet de verktyg det behöver för att interagera bättre med sina jämnåriga. När barnet får en bättre förståelse för personligt utrymme faller oftast resten av dess sociala problem på plats.
I vissa fall, särskilt tidigt i behandlingen, måste barnets miljö anpassas för att behandlingen ska bli framgångsrik. En arbetsterapeut kan ge barnets lärare, dagispersonal och föräldrar de verktyg de behöver för att hjälpa barnet att lära sig. Dessa verktyg kan innefatta praktiska lösningar, såsom tejp för att markera var barnet ska stå eller minneskort som hjälper barnet att komma ihåg, samt strategier för att hjälpa barnet att göra framsteg i behandlingen. Dessa idéer kan förändras allteftersom behandlingen fortskrider. Det är viktigt att arbetsterapeuten håller nära kontakt med alla som har ansvar för barnets dagliga vård. Detta ger bästa möjliga resultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online