Jesse James, Al Capone samt Bonnie och Clyde – dessa personer hade alla en kriminell självbild. Deras kriminella beteenden var inte moraliskt problematiska för dem; i stället tog de stolthet i sina handlingar och betraktade brottsligheten som en karriär. Enligt DSM-IV-TR lider personer med en kriminell självbild av antisocial personlighetsstörning. Prognosen är tämligen dålig, och deras riskfyllda beteenden är livshotande både för dem själva och för människorna omkring dem.
Vuxna med en kriminell självbild uppvisar ett mönster av hänsynslöshet mot andra som börjar redan i barndomen. Deras lögner, bedrägerier och aggressiva beteenden leder typiskt till förstörda vänskaper, skilsmässor och distans till familjemedlemmar.
På grund av sin impulsivitet tenderar vuxna med en kriminell självbild att ha en dålig medicinsk historik. De kan exempelvis ha drabbats av många benbrott, lida av undernäring, ha dålig fysisk hygien samt problem med missbruk. Eftersom de inte förutser konsekvenserna av sina handlingar söker de ofta inte den vård de behöver.
Som vuxna har personer med en kriminell självbild ofta suttit fängslade vid flera tillfällen. Många har tillbringat fler år bakom galler än på fri fot. Livskvaliteten påverkas svårt och möjligheten att göra egna val begränsas kraftigt. När de väl institutionaliserats blir det dessutom ännu svårare för dem att strukturera sin vardag och agera ansvarsfullt efter frigivningen.
Kriminella beteenden är sällan lönsamma på lång sikt. Inkomsterna är ostabila, och samtidiga drog- och alkoholproblem i kombination med ansvarslösa utgifter leder till fattigdom. Efter en fängelsevistelse förlorar de ofta allt de byggt upp i form av egendom och stabilitet. Efter frigivningen saknar de dessutom eftertraktansvärda prosociala färdigheter på arbetsmarknaden och tvingas klara sig på en undermålig inkomst.
Att behandla någon med en kriminell självbild är mycket svårt. Som vuxna vill dessa individer vanligtvis inte arbeta och kan till och med anse att det är naivt att försörja sig genom ett vanligt jobb. Det är svårt att lära dem följa även grundläggande sociala normer, som att komma i tid till arbetet, inte stjäla från arbetsgivaren och undvika konflikter på arbetsplatsen. De motiveras sällan av traditionella medel, exempelvis önskan att förändras för sina barn eller partner, eftersom andra människor är utbytbara i deras ögon. Även om deras kriminella aktivitet oftast avtar runt 40 års ålder, sitter många fortfarande fängslade vid den punkten – eller så är den förödelse de lämnat efter sig svår att reparera.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online