När en person uppvisar infantilt beteende innebär det att hen behåller mentala, känslomässiga och fysiska drag av barnslighet långt in i vuxenlivet. Personen agerar på ett sätt som saknar mognad. Vissa personer med infantilism använder blöjor som vuxna, vilket kan bero på obehandlade trauman eller stress som upplevts tidigare i livet.
Parafilisk infantilism innebär att en vuxen blir sexuellt upphetsad av att klä sig eller bete sig som ett spädbarn, eller av att behandlas som om hen vore en baby. Enligt webbplatsen Understandinginfantilism.org kan både den prenatala miljön och genetiska faktorer ligga bakom tillståndet. Även inlärning och konditionering kan spela roll. En teori är att blöjor känns behagliga för en bebis eftersom de är varma, mjuka och ger en trygg känsla mot kroppen. När personen sedan växer upp och behöver tröst kan hen omedvetet återvända till det som en gång fick hen att må bra och känna säkerhet – att bära blöja.
Om ett barn känner stark press att mogna och bli en ung vuxen innan det själv är redo, kan reaktionen bli att barnet ersätter sina verkliga behov med andra önskningar. I stället för att mogna i förtid bestämmer barnet sig omedvetet för att återgå till att vara litet igen. Det kan börja suga på tummen eller bära runt på sin filt eller nalle, trots att det övergett dessa vanor långt tidigare.
Ett barn som utsätts för misshandel eller vanvård kan dra slutsatsen att yngre barn får all uppmärksamhet. Samtidigt har barnet ett enormt behov av omvårdnad just på grund av det som hänt. Barnet vill bli ompysslat, blöjbytt och gosat med. En fixering vid villkorslös moderlig kärlek kan skada barnets grundläggande utveckling. Som vuxen kan personen fortfarande återvända till det som en gång tröstade hen under traumatiska perioder, till exempel en filt eller en blöja.
Klinisk infantilism är enligt Toddlertime.com inte en fetisch. En person med infantilism ser exempelvis en blöja som en form av trygghet. Blöjan fungerar som ett övergångsobjekt – något som hjälper små barn genom olika faser i livet. Om barnet är rädd eller osäkert och mamman inte finns till hands för att trösta, kan barnet fästa sig vid en nappflaska, en filt eller till och med något som doftar mamma. Barnet uppfattar objektet som något hen själv har skapat och har kontroll över. Övergångsobjektet hjälper barnet att gradvis bli självständigt från sin mor och lugnar och tröstar hen under den processen. Vissa vuxna lyckas aldrig helt frigöra sig från sina övergångsobjekt.
När en person använder sig av mentala mekanismer, vilket är fallet vid infantilism, innebär det att hen omedvetet hanterar svåra känslor i ett försök att skydda sig mot olika påfrestningar i livet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online