
I ett dissociativt tillstånd kan en del av jaget förbli fastlåst i exempelvis ett ständigt larmat, rasande eller oppositionellt sinnestillstånd, medan det medvetna jaget samtidigt upplever sig som lugnt och avslappnat. S samtida psykoanalytiker menar att en viss grad av dissociation i det psykiska livet är normal – ingen kan hålla alla sina mentala processer medvetet närvarande samtidigt. När dissociationen däremot blir extrem orsakar den radikala växlingar i humör och beteende som omedelbart glöms bort. En mor med en svår dissociativ störning kan därmed orsaka enormt lidande och djup förvirring hos sina barn.
Psykoanalytikern Philip Bromberg, en framträdande expert på dissociation, menar att förmågan att "stå i utrymmena" mellan olika och motstridiga mentala tillstånd är ett tecken på god psykisk hälsa. Enligt modern psykoanalys kan ingen uppnå en enhetlig, stabil och enhetlig identitet. Flera självstillstånd strävar kontinuerligt efter sina egna intressen, mål och sysselsättningar. Genom att lära sig stå mellan dessa olika tillstånd eller självfragment kan människor låta flera versioner av sig själva samexistera med en känsla av personlig kontinuitet. Som Bromberg dock påpekar lär sig vissa individer aldrig att stå i utrymmena mellan olika mentala tillstånd – hos dem ersätter dissociationen mekanismen för undertryckning.
Dissociation bryter länken mellan ett mentalt tillstånd och ett annat. En mor som inte förmår stå i utrymmena mellan sina olika självstillstånd skär av de kommunikativa banden mellan olika delar av sitt sinne. Resultatet kan bli till synes vilda och obegripliga växlingar i beteende och humör, när en del av jaget trycks undan till förmån för en annan. På ett ögonblick kan lugn tillgivenhet förvandlas till kall likgiltighet eller hårresande raseri – och lika snabbt kan den lugna värmen återvända. För ett barn upplevs dessa radikala växlingar som djupt traumatiska.
Den brittiske psykoanalytikern Donald Winnicott beskrev en moders förmåga att emotionellt "hålla" sitt barn genom potentiellt ångestväckande situationer. Genom att lugnt trösta och stödja ett nödställt barn hjälper föräldern barnet att övergå från smärta och rädsla till trygghet och kärlek. Genom upprepade sådana erfarenheter lär sig barnet hantera sina egna intensiva känslor – smärta, rädsla eller upphetsning – och återställa en mer harmonisk inre jämvikt. Svår emotionell labilitet hos en dissocierad förälder lär dock ut raka motsatsen: att inga meningsfulla samband finns mellan olika känslotillstånd. Dissocierade föräldrar fostrar ofta dissocierade barn.
Winnicott beskrev hur traumatiska misslyckanden i det konsekventa moderliga omhändertagandet, orsakade av svår dissociation, leder till utvecklingen av ett "falskt jag". En dotter vars mor omedvetet skrämmer eller förvirrar henne genom sin dissociation kan inte erbjuda det emotionella stöd som är avgörande för att återställa lugn och trygghet. Den lilla flickan tvingas istället lära sig att hantera sin mors känslor – inte tvärtom. Ett lydigt, fogligt och underkastat jag, eller ett tvångsmässigt omsorgsfullt jag, kan då växa fram som ett slags skydd mot en farlig eller instabil omgivning.
Winnicott benämnde ofta det falska, fogliga jaget som ett "omsorgsjag": i avsaknad av konsekvent och kärleksfull föräldraomsorg tvingas barnet i förtid att självt tillverka en form av pseudo-omsorg. En kvinna med denna bakgrund kan finna sig dragen till kränkande eller traumatiska relationer, där hon antar en underkastad och foglig roll gentemot en dominerande partner. Hon försöker bota partnern från våldsamhet eller vilt impulsivt beteende. Detta återskapar i praktiken det ursprungliga misslyckandet i omvårdnad – något som är för smärtsamt att minnas medvetet och bearbeta. Sådana mönster spelas därför ofta upp igen och igen. Freud noterade redan att den som inte kan minnas ursprunget till sina problem är dömd att upprepa dem.
Döttrar till dissocierade mödrar upplever ofta djup förvirring kring utvecklingen av sin egen sexuella identitet. Vissa former av lesbianism kan exempelvis förstås som en sökan efter en läkande moderfigur som äntligen kan reparera eller lindra kvinnans sårade feminina identitet. På samma sätt kan vissa former av tvångsmässig promiskuitet eller en defensiv aversion mot sexualitet vara försök att hantera en dissocierad moders anklagelser. Den goda nyheten är att psykoterapi kan hjälpa till att återerövra den förlorade – eller aldrig utvecklade – förmågan att stå i utrymmena mellan olika självstillstånd, vilket öppnar vägen mot ett rikare och friare liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online