Bedömningsverktyg inom psykisk hälsa hjälper psykologer och psykiatriker att bedöma, diagnostisera och ta fram behandlingsplaner för patienter. En psykiatrisk vårdinrättning kan vara en del av ett sjukhus eller en separat anläggning som är utformad för att hysa och, vid behov, säkra patienter med psykisk ohälsa under deras slutenvård. Öppenvårdspatienter tas vanligtvis emot på psykiatriska mottagningar, i privata praktiker eller på sjukhusens öppenvårdsavdelningar för psykisk hälsa.
Bedömningsverktygen kan vara faktiska testinstrument, exempelvis standardiserade tester som hjälper till att diagnostisera eller utvärdera patienter, eller mindre formella metoder som intervjutekniker. Dessutom kan psykiatriker, som är legitimerade läkare, utföra medicinska bedömningar åt vårdinrättningen, såsom puls-, blodprovs- och neurologiska undersökningar.
Den mentala statusundersökningen (MSE) är en bedömningsmetod som psykologer använder vid första mötet med en ny patient. Resultaten fungerar sedan som utgångspunkt för att mäta framsteg och behandlingens effektivitet över tid. MSE följs ofta av, eller kombineras med, en semistrukturerad intervju där psykologen samlar in den information som krävs för att kunna ställa en diagnos – något som är nödvändigt för att patienten ska kunna läggas in och för att en behandlingsplan ska kunna utarbetas.
Undersökningen omfattar både fysiskt utseende och kroppsspråk samt psykologiska och beteendemässiga observationer. Informationen från en MSE och en första intervju räcker sällan till för en säker diagnos, men hjälper psykologen att avgöra vilket nästa steg blir. Om till exempel undersökningen och intervjun visar tecken på depression kan psykologen välja efterföljande bedömningsverktyg som riktar in sig på just depression – antingen för att bekräfta eller utesluta den möjliga diagnosen.
Personlighetstest ger insyn i patientens beteende och tankemönster och används också för att utesluta simulering. Det mest använda personlighetstestet är Minnesota Multiphasic Personality Inventory-2 (MMPI-2). Många kliniker kompletterar dessutom med kognitiva test som Wechsler Adult Intelligence Scale (WAIS), som mäter intellektuell förmåga och ger värdefull information om patientens tankefunktioner.
Dessa testbatterier består av många olika deltest som ger den diagnostiserande specialisten olika typer av information. Att genomföra hela testet är dock extremt tidskrävande, varför många yrkesverksamma endast använder utvalda delar av MMPI-2 eller WAIS och kombinerar resultaten med fynd från andra bedömningsverktyg.
Riskbedömning används på olika sätt inom psykologins och psykiatrins områden. Inom rättspsykiatrin avser begreppet en utvärdering av en individ i syfte att avgöra sannolikheten för återfall i brottslighet efter frigivning från fängelse. På en psykiatrisk vårdinrättning syftar riskbedömningen istället till att avgöra om en patient utgör suicidrisk eller risk för våld – målet är att skydda både patienten och alla som kommer i kontakt med hen, såsom läkare, sjuksköterskor, vårdbiträden och andra patienter.
Inom rättspsykiatrisk testning används ofta standardiserade instrument som Historical Clinical Risk Scheme (HCR-20), Violence Risk Appraisal Guide (VRAG) eller Domestic Violence Screening Inventory (DVSI). I kliniska miljöer, som en psykiatrisk vårdinrättning, görs riskbedömningen däremot oftare genom löpande interaktion med patienten under terapi eller andra sessioner.
Att övervaka patientens hälsa är en högsta prioritet när patienten har lagts in på en psykiatrisk vårdinrättning. Blodprov visar om patienten redan står på medicinering eller använder substanser som droger eller alkohol, och hjälper också till att bedöma patientens allmänna hälsotillstånd inför medicinering och behandlingsplanering.
Puls, blodtryck och andra vanliga medicinska undersökningar fastställer patientens aktuella hälsa och avgör om vissa behandlingsmetoder är säkra eller riskfyllda. Neurologisk utredning kan omfatta magnetresonanstomografi (MR), funktionell MR (fMR) och datortomografi (CT) – kostsamma men värdefulla undersökningar som hjälper läkaren eller psykiatern att identifiera underliggande tillstånd, styrka psykiatriska diagnoser och bedöma eventuella säkerhetsproblem som vissa mediciner, eller avsaknaden av medicinering, kan innebära.
Genom att kombinera kliniska intervjuer, standardiserade test, riskbedömningar och medicinska undersökningar får vårdteamet en helhetsbild av patientens situation. Tillsammans bildar dessa verktyg grunden för en korrekt diagnos, en individanpassad behandlingsplan och en trygg vårdmiljö för både patient och personal.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online