
Personer med narcissistisk personlighetsstörning har en överdriven känsla av sin egen betydelse och kräver konstant beundran och uppmärksamhet från andra. Narcissistisk personlighetsstörning är en psykisk störning som kraftigt kan begränsa hur en person fungerar i relationer och i samhället i övrigt. Den som lider av störningen är ofta överdrivet dramatisk och extremt känslig för även den minsta kritik.
Narcissistisk personlighetsstörning kännetecknas av flera typiska symptom:
Vetenskapen vet inte säkert vad som orsakar narcissistisk personlighetsstörning. Forskarna tror dock att en kombination av faktorer ligger bakom. En dysfunktionell uppväxt med exempelvis överdriven kritik, bristande emotionell närhet eller tvärtom överdriven beundran under barndomen kan bidra till utvecklingen av störningen. Även genetiska faktorer och medfödda drag i temperament anses spela en roll.
Narcissistisk personlighetsstörning är relativt ovanlig och drabbar endast cirka 1 procent av befolkningen. Störningen drabbar betydligt fler män än kvinnor. Uppkomsten sammanhänger ofta med en kombination av ärftliga faktorer och negativa upplevelser under uppväxten.
Vårdpersonal inom psykiatrin använder det diagnostiska manualsystmet DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) för att ställa diagnos vid personlighetsstörningar. Kriterierna för narcissistisk personlighetsstörning inkluderar en överdriven känsla av egen betydelse, ett behov av konstant uppmärksamhet och beundran, arroganta beteenden, svartsjuka samt en oförmåga att relatera till andras känslor och behov.
Narcissistisk personlighetsstörning behandlas oftast med olika former av psykoterapi, bland annat kognitiv beteendeterapi (KBT) och familjeterapi. Målet med behandlingen är att hjälpa personen att få bättre insikt i sitt beteende, utveckla mer realistiska förväntningar på sig själv och andra samt lära sig hantera kritik och motgångar. Det är vanligt att personer med narcissistisk personlighetsstörning inte söker hjälp på egen hand, eftersom de sällan ser sina beteenden som problematiska. I svåra fall med självdestruktiva beteenden kan vård på sjukhus behövas.
Om störningen lämnas obehandlad kan den drabbade drabbas av många komplikationer, såsom missbruk av alkohol eller droger, depression, suicidtankar och suicidbeteende, återkommande problem i relationer samt svårigheter på arbetsplatsen. Tidig diagnos och behandling kan därför göra stor skillnad för den enskildes livskvalitet och förmåga att fungera i vardagen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online