IQ är ett begrepp som hänger samman med den intellektuella förmågan. Det utforskades först av den franska psykologen Alfred Binet i början av 1900-talet, och IQ-test mäter en persons förmåga till både verbalt och icke-verbalt resonemang. På ett standardiserat IQ-test är medelvärdet 100 och standardavvikelsen 15. Det innebär att cirka 68 procent av befolkningen har ett IQ mellan 85 och 115. Poäng under 85 kan därför indikera svårigheter med kognitiv fungering och adaptivt beteende. Eftersom IQ-test inte mäter adaptivt beteende används kompletterande mätmetoder som tillsammans med IQ-test ger en mer fullständig bild av intelligens och beteende.
Adaptivt beteende syftar på en individs typiska prestation inom olika områden av det dagliga livet, medan IQ återspeglar personens intellektuella kapacitet och kognitiva prestationsnivå. För att förstå vilka vardagsaktiviteter som krävs för personlig och social funktionsduglighet måste det adaptiva beteendet undersökas separat. Det finns många olika sätt att mäta adaptivt beteende, och samtliga bygger på observationer från såväl kliniker som från personer i individens närmiljö, exempelvis familj, skola eller arbetsplats.
Vineland Adaptive Behavior Scales, andra upplagan (Vineland-II), mäter de personliga och sociala färdigheterna hos individer från födseln upp till vuxen ålder. Testet utvecklades av psykologerna Sara Sparrow och Domenic Cicchetti på 1970-talet, med den senaste revideringen 2005. Vineland-II bedömer adaptivt beteende inom fyra domäner: kommunikation, dagliga livsfärdigheter, socialisering och motorik. Utöver detta presenteras en sammansatt poäng som sammanfattar individens prestation inom alla fyra områden. Skalan visar därmed hur väl en person klarar sig i ett självständigt boende samt hur väl denne fungerar inom gällande kulturella beteendenormer.
Neuropsykologisk testning undersöker sambandet mellan hjärnans funktioner och beteende. IQ utgör ofta grunden för en neuropsykologisk utredning. När IQ-värdet har fastställts jämförs det med adaptiva funktionsförmågor som minne, uppmärksamhet och exekutiva funktioner. En individ kan exempelvis ha ett övergenomsnittligt IQ men ändå svårigheter med exekutiva funktioner – vilket omfattar uppmärksamhet, planering och arbetsminne – vilket leder till att det adaptiva beteendet blir lägre än förväntat. Även om neuropsykologiska testbatterier kan vara fasta visar en nyligen genomförd undersökning att 86 procent av 184 tillfrågade kliniker arbetar flexibelt. Ett fast tillvägagångssätt innebär att samma tester och protokoll används oavsett remissfråga eller misstänkt diagnos, medan ett flexibelt tillvägagångssätt låter kliniken välja de tester som bäst besvarar frågorna om IQ och adaptivt beteende.
När IQ, funktionellt beteende och i vissa fall även neuropsykologisk status har mätts jämför och kontrasterar kliniken resultaten för att bedöma nivån av adaptivt beteende. Detta görs genom att identifiera signifikanta skillnader mellan olika förmågeområden samt diskrepanser mellan intellektuell kapacitet och faktiskt beteende. En individ kan till exempel uppvisa ett lågt verbalt IQ på testet men samtidigt normala resultat på adaptiva språkmått. Det tyder på att det finns ett avbrott i hur hjärnan använder språk och auditiv information för att aktivera sina verbala resonemangssystem. När analysen är genomförd upprättar kliniken en rapport för individen och dess närstående eller vårdgivare som stöd i behandlingsplaneringen. I rapporten kan åtgärder som lästräning, kontakt med logoped eller audiologisk utredning föreslås för att hjälpa individen att aktivera sina verbala resonemangsfärdigheter mer fullständigt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online