Drömmar har i alla tider varit en av människans mest fascinerande gåtor, men det är först sedan slutet av 1800-talet som vi börjat utveckla formella teorier kring detta fenomen. Sedan psykologins födelse har området drömtolkning blomstrat och växer fortfarande kontinuerligt. Här går vi igenom några banbrytande psykologiska teorier om drömmar och vad de försöker förklara.
Sigmund Freuds psykoanalytiska ansats till drömtydning fokuserade på det omedvetna. Han menade att människor, för att samhället ska fungera så harmoniskt som det gör, måste anpassa sig genom att undertrycka sina mer primitiva drifter, exempelvis den sexuella driften och aggressionsdriften. Eftersom dessa impulser inte får något utlopp i vaket tillstånd tar de sig istället uttryck i drömmarna under sömnen. Freud blev särskilt känd för att ofta tolka drömsymboler som uttryck för undertryckt sexualitet.
Carl Jung var kanske en visionär före sin tid och myntade begreppet "det kollektiva omedvetna". Han ansåg att de drömsymboler som dyker upp när en individ sover är kopplade till den djupare betydelse som symbolen har ackumulerat genom tid och historia. Han skrev om vikten av att analysera arketyper i drömmar för att hjälpa drömmaren att känna igen symbolens universella karaktär. Han behandlade även begreppen anima och animus – en individs motsatta könsaspekt som kan framträda i dennes drömmar.
Gestaltdrömarbete bygger på teorin att vi bär på olika motsägelsefulla delar inom oss, men att vi inte medvetet kan hantera en sådan komplexitet. Vi förnekar därför många delar av oss själva och av världen, vilka då kan bli aktiva i det omedvetna drömlivet. Inom gestaltterapin berättar individen sin dröm och identifierar alla element i den, inklusive mänskliga gestalter, djur, livlösa föremål och till och med handlingar. Individen använder sedan sin fantasi för att "bli" varje element, vilket kan avslöja dolda attityder, känslor eller outnyttjade möjligheter.
Alfred Adler, en samtida med Freud, menade att drömmar är ett sätt för människan att hantera sina osäkerheter på ett mer direkt sätt. Han såg drömmen som ett mentalt rum där individen kan testa olika strategier för att kompensera sina brister, innan de prövas på riktigt i verkligheten. Den strategi en individ använder för att klara sig i drömmen ansåg han vara extremt viktig för att avslöja personligheten.
Trots sina olikheter delar dessa teorier en gemensam övertygelse: att drömmarna speglar delar av vår psyke som inte når ytan i vaket tillstånd. Oavsett om man ser drömmar som undertryckta begär, kollektiva symboler, förnekade självdelar eller övningar inför verkligheten erbjuder de ett unikt fönster in i det mänskliga sinnet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online