Höjdrädsla är något som begränsar livet för tusentals människor världen över. Akrofobi, den medicinska termen för en intensiv och irrationell rädsla för höjder, kan göra vardagen betydligt svårare – allt från att åka hiss i en hög byggnad till att gå ut på en balkong kan kännas omöjligt. Att ställa en korrekt diagnos av en verklig fobi kan vara knepigt, men det finns några beprövade metoder för att säkerställa att bedömningen görs på rätt sätt.
Börja med att utvärdera hur stark rädslan egentligen är. Ta reda på om personen kan ha ett underliggande personligt problem som yttrar sig som höjdrädsla. Ibland kan rädsla för höjder vara ett symtom på något annat snarare än en fristående fobi.
Skatta svårighetsgraden av de fobiska tankarna på en skala från 1 till 10. Bestäm sedan symptomens varaktighet och förlopp: Har rädslan funnits under större delen av personens liv, eller är den relativt nyligen uppkommen? Detta görs oftast bäst genom att ta fram en fullständig anamnes, alltså en grundlig genomgång av personens livshistoria och tidigare erfarenheter.
Visa bilder som utlöser rädslan – i det här fallet kan det röra sig om ett fotografi på en skyskrapa, en bild tagen ovanifrån eller att placera en stege i rummet. Bedöm personens reaktion objektivt och låt samtidigt personen själv skatta sin ångestnivå när hen utsätts för stimulit. Kombinationen av yttre observation och självskattning ger en tydligare bild av reaktionens verkliga styrka.
Undersök om det finns rationella förklaringar till den genomgripande rädslan, exempelvis att personen fallit från en stege som barn eller blivit hängd över kanten på en hög byggnad. Detta är avgörande, eftersom en fobi per definition måste vara irrationell. Annars handlar det bara om en naturlig motvilja orsakad av en stressande upplevelse – vilket är helt normalt. Skatta därefter i vilken grad rädslan stör personens vardag på en skala från 1 till 10, precis som du gjorde med svårighetsgraden i steg 2. Detta visar hur mycket personen är funktionsnedsatt, vilket är ett annat viktigt diagnostiskt kännetecken på en fobi.
Kontrollera slutligen om det finns samtidiga psykiska tillstånd, såsom paniksyndrom, som ofta förekommer tillsammans med akrofobi. Observera att social ångest inte nödvändigtvis är en vanlig samförekomst vid akrofobi, men depression och andra ångestsyndrom kan vara utbredda och besvärliga och bör alltid beaktas i den kliniska bilden.
Om höjdrädslan begränsar personens vardagliga funktioner eller orsakar betydande lidande är det klokt att kontakta en legitimerad psykolog eller psykiater. Kognitiv beteendeterapi (KBT), ofta i kombination med gradvis exponeringsträning, har visat god effekt vid behandling av specifika fobier som akrofobi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online