Rorschachtestet, även känt som "bläckplumpstestet", är ett projektivt test som psykologer använder för att upptäcka omedvetna teman i en individs personlighetsstruktur. Testet utvecklades av den schweiziske psykoanalytikern Hermann Rorschach år 1921 och har använts i stor utsträckning för att kartlägga en patients personlighetsstruktur, emotionella funktioner och interpersonella självbild.
Hermann Rorschach föddes i Zürich, Schweiz, år 1884. Som son till en konstnär experimenterade han redan som barn med bläckplumpar på papper – en teknik som i Schweiz kallas "klecksografi". Efter sina medicinstudier började han arbeta som freudiansk psykoanalytiker. Med utgångspunkt i Sigmund Freuds teori om "omedveten projektion" upptäckte Rorschach att personer som ombads beskriva vad de såg i en slumpmässig bläckplump avslöjade vissa mönster i sitt tänkande och sin världsuppfattning – mönster som de själva inte var medvetna om.
Den teoretiska grunden för Rorschachtestet är begreppet "projektion". Projektion är ett freudianskt begrepp som säger att vi ser i tvetydiga objekt det som vi inte ser i oss själva. När vi tolkar ett obestämt mönster, som slumpvisa bläckstänk på papper, ser vi i själva verket okända sidor av oss själva i bläckplumpen. Enligt psykoanalytisk teori är subjektivitet därför inte bara en personlig åsikt, utan snarare en avbildning av de omedvetna delarna av vår personlighet som styr hur vi förstår oss själva och världen vi lever i.
När vi funderar över vad vi "ser i bläckplumpen" beskriver vi i grunden en spegelbild av oss själva (observera att ordet "spekulera" kommer från latinets "speculum", som betyder "spegel").
Rorschachtestet består av tio unika kort i formatet 18 x 24 cm. De första sex korten visar svart, eller svart och rött, bläck på vit botten. De fyra sista korten är flerfärgade på vit botten.
Testet genomförs i två faser: "svarsfasen" och "utfrågningsfasen". I början av svarsfasen sitter testledaren bredvid patienten och frågar: "Vad kan detta vara?" Testledaren låter patienten hantera korten, som kallas plattor, på vilket sätt patienten vill, och svarar alltid på patientens önskan om vägledning med "Det är upp till dig".
När alla tio plattor har visats för patienten inleder testledaren utfrågningsfasen. Under denna fas går testledaren igenom varje bläckplump på nytt och ber patienten ge en mer detaljerad förklaring till sina tidigare svar.
Den traditionella tolkningen av Rorschachtestet bygger på en analys av återkommande teman i patientens beskrivningar av korten samt en distinktion mellan "typiska" och "atypiska" svar på ett kort. En patient kan till exempel rapportera att hen ser monster, vakande ögon eller skrämmande bilder i bläckplumparna. Sådana svar kan tyda på en allmän känsla av förföljelse eller fara, eller på en "paranoid" personlighetstyp.
Testledaren analyserar inte bara de teman som patienten beskriver, utan noterar också hur patienten hanterar korten. En person som tar kortet från testledaren och undersöker det ur olika vinklar kan till exempel anses ha karaktärsdrag som öppenhet, initiativförmåga och kreativitet.
Testledaren noterar även vilken del av kortet patienten väljer att fokusera på. En allmän reaktion på ett kort, som "Glatt" eller "Färgstarkt", jämfört med en mer detaljerad beskrivning av ett litet område på kortet kan ge testledaren värdefull information om patientens världsbild. Skådespelare tenderar exempelvis att få ett mer allmänt intryck av en bläckplump, som "Wow, spännande!", medan revisorer eller statistiker ofta reagerar på någon detaljerad aspekt av bilden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online