Enligt National Center for Learning Disabilities (NCLD) klassas cirka 2,9 miljoner barn i skolåldern idag som having en inlärningssvårighet. En inlärningssvårighet är ett neurologiskt tillstånd som påverkar hjärnans förmåga att bearbeta, lagra och minnas information. NCLD betonar att tidig upptäckt och bedömning av inlärningssvårigheter hos barn är avgörande för att hjälpa elever nå både akademiska och sociala framgångar.
NCLD anger att ett av de vanligaste tecknen på en inlärningssvårighet är gapet mellan vad som förväntas av en elev och vad eleven faktiskt presterar. Yngre barn med inlärningssvårigheter har ofta normal begåvning. Lärare och föräldrar märker ofta att ett visst område av lärandet är särskilt svårt för eleven.
NCLD har publicerat en checklista som hjälper lärare och föräldrar att identifiera tidiga symtom på inlärningssvårigheter. Symtomen inkluderar sociala och emotionella svårigheter, kort koncentrationsförmåga, sämre motorik samt svårigheter med läsning, matematik eller språk.
NCLD understryker att tidiga insatser och bedömningar av inlärningssvårigheter ofta är kritiska för skolframgång. När ett ungt barn uppvisar tecken på inlärningssvårigheter bör lärare och föräldrar noggrant följa barnets utveckling över tid.
Elever som blir bedömda och får stöd i sitt lärande tidigt löper dessutom mindre risk att utveckla negativ självbild till följd av sina svårigheter. Ju tidigare rätt stöd sätts in, desto bättre förutsättningar har eleven att bygga en trygg grund för fortsatt lärande.
NCLD noterar att lärare och föräldrar spelar en viktig roll i att upptäcka och framgångsrikt hantera inlärningssvårigheter. Det första steget i bedömningen är ofta direkt kommunikation mellan föräldrar, lärare och elev, där farhågor om skolprestationer eller inlärningssvårigheter kan identifieras och dokumenteras.
Lärare och föräldrar bör noga kartlägga elevens styrkor och svagheter. Om inlärningssvårigheterna verkar bilda ett återkommande mönster, koncentrerat till ett område som läsning, matematik eller skrivande, kan lärare och föräldrar vända sig till skolans psykolog eller specialpedagog. Dessa specialister bygger sin bedömning på den detaljerade information och de observationer som kommer från personer som arbetar direkt med eleven.
Enligt NCLD är en professionell utredning utförd av en kvalificerad specialist det enda sättet att definitivt diagnostisera en inlärningssvårighet. Utredningarna varierar beroende på vilket område som är aktuellt.
En utbildad psykolog genomför en rad tester som är utformade för att bedöma en persons grundläggande akademiska färdigheter, såsom läsning, matematik och skriftligt uttryck. Andra viktiga bedömningsverktyg mäter visuell och auditiv bearbetning, minne och koncentration. Resultaten av dessa utredningar hjälper psykologen att avgöra om eleven har ett specifikt svaghetsområde och om svagheten är tillräckligt uttalad för att betraktas som en inlärningssvårighet.
Enligt NCLD ska en inlärningssvårighet inte förväxlas med inlärningsstilar. Enligt amerikanska federala riktlinjer måste en elev ha en "betydande diskrepans" mellan förmåga och prestation inom ett eller flera av sju angivna prestationsområden för att betraktas som funktionshindrad.
En inlärningsstil är ett föredraget sätt att lära sig, medan en inlärningssvårighet är ett specifikt svaghetsområde som en psykolog kan bedöma utifrån konkreta testresultat. Inlärningssvårigheter som beror på syn- eller hörselnedsättning, intellektuell funktionsnedsättning, emotionell störning eller miljöfaktorer räknas inte som inlärningssvårigheter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online