Psykiska sjukdomar och alkoholism förstärker varandra på ett farligt sätt. Människor som lider av psykisk ohälsa vänder sig ofta till alkohol för att fly vardagens verklighet, samtidigt som alkoholmissbruk ökar nivåerna av ångest och depression – två av de vanligaste psykiska sjukdomarna, som i sin tur driver vidare drickandet. Både psykisk ohälsa och alkoholism har dessutom delvis genetiska rötter. Risken att du själv drabbas ökar alltså om dina föräldrar eller far- och morföräldrar haft en psykisk sjukdom eller missbrukat alkohol. Tyvärr kan dessa anlag även ärvas vidare till nästa generation.
Tyvärr självmedicinerar många människor med psykisk ohälsa genom att dricka stora mängder alkohol. Alkoholen påverkar inte bara humöret, utan dämpar även centrala nervsystemet, vilket gör att signalsubstanserna till hjärnan arbetar långsammare. När alkoholen börjar lämna kroppen uppstår en motsatt effekt: en djupare depression, som i sin tur leder till ännu mer drickande.
Konstant drickande höjer dessutom alkoholtoleransen, vilket gör att personen måste dricka allt mer för att uppnå samma effekt. För mycket alkohol kan också i sig utlösa psykisk ohälsa – över hälften av alla självmord har samband med alkohol.
Människor som lider av psykisk ohälsa har ofta svårt att behålla ett hem och hamnar ibland på gatan. Hälften av de hemlösa i USA, cirka 325 000 personer, lider av psykisk ohälsa. I Storbritannien upplever sex av tio hemlösa någon form av psykiskt lidande.
En stor andel av dessa psykiskt sjuka hemlösa vänder sig till alkohol eller droger för att finna lindring, vilket gör det nästan omöjligt för dem att lämna gatan. De behöver akut läkarvård, men tyvärr tvekar många läkare att ta emot hemlösa patienter.
En intervention utgör första steget i behandlingen. Den blir extra komplicerad eftersom den missbrukande i det här fallet uppvisar mer än ett destruktivt beteende som behöver korrigeras. Arbetet börjar med att familj, vänner och professionella tillsammans lägger upp en plan för återhämtning.
Interventionen innebär att hjälpa personen att inse hur beteendet påverkar närstående, vilken behandlingsplan som finns samt vilka konsekvenser det får om hen vägrar ta emot hjälp.
Nästa steg handlar om att hjälpa den missbrukande att komma till roten av problemet. Den psykiska ohälsan kan bero på något så enkelt som en hormonell obalans, eller på något mer komplext som bipolär sjukdom. Beroende på svårighetsgraden kan situationen kräva sluten vård.
Slutenvårdsenheter har hög framgångsfrekvens eftersom de behandlar både psykisk ohälsa och alkoholberoende. Patientens får dessutom avgifta sig under ständig övervakning av abstinensbesvär, med psykoterapi och medicinsk behandling lättillgängligt. Behandlingen slutar dock inte där – person som lider av både psykisk ohälsa och alkoholism behöver åta sig en långvarig vårdinsats. Efter utskrivning från slutenvården remitteras de ofta till integrerad öppenvård (IOT), som följer deras fortsatta utveckling.
Det största steget mot återhämtning handlar om att hitta ett nätverk av människor som hjälper patienten att övervinna alkoholismen och visar tålamod och stöd inför den psykiska ohälsan. När familj och vänner inte ger stöd hindras återhämtningen, vilket kan skicka patienten tillbaka in i den onda cirkeln.
Nätverket behöver hjälpa patienten att hantera eller undvika mentala triggers – saker som orsakar lidande – och undvika att söka lösningen i flaskan. För att lyckas bör patienten engagera sig i en hobby eller idrott, så att hen har en positiv utväg när negativa beteenden hotar att ta över. Även självhjälpsprogram som Anonyma Alkoholister (AA), som främst fokuserar på beroendet, kan behandla personer med både psykisk ohälsa och alkoholism på ett effektivt sätt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online