Den tidigaste forskningen om Alzheimers sjukdom, som genomfördes 1906, avslöjade en sjukdom som utvecklas under den senare delen av livet och innebär en progressiv förtvining av hjärnan, vilket leder till nedsatta kognitiva, psykiska och sociala förmågor. Ytterligare forskning har visat att sjukdomen kan uppvisa tidiga varningssignaler och att vissa livsstilsval kan ge ett visst skydd mot dess debut.
Alois Alzheimer, en tysk neurolog verksam vid sekelskiftet 1900, beskrev ursprungligen Alzheimers som en dödlig sjukdom som kännetecknas av nedbrytning av hjärnvävnad. Hans banbrytande forskning visade att symtomen vanligtvis framträder cirka tolv år innan patientens död.
Forskning av Richard Linn, Philip Wolf och andra har visat att lindriga inlärnings- och minnesproblem kan föregå de kliniska symtomen på Alzheimers. Det är dock viktigt att komma ihåg att mild kognitiv svikt inte med säkerhet betyder att sjukdomen kommer att utvecklas senare i livet.
Dennis Selkoes forskning om de neurologiska dragen hos Alzheimers har visat att synapsfunktionen börjar svikta redan i sjukdomens tidiga skeden. Proteinavlagringar och filament ökar i hjärnan, vilket gör att neuroner och synapser förtvinar eller gradvis försämras.
Omfattande forskning, bland annat av Mina Bergem, Kurt Engedal och Einar Kringlen, har presenterat starka belägg för att Alzheimers kan ha en genetisk grund. Beroende på etnisk bakgrund kan biologiska släktingar dessutom löpa en förhöjd risk att själva utveckla sjukdomen.
Forskning av David Snowden och andra har visat att starka kognitiva och språkliga förmågor kan ge ett visst skydd mot utvecklingen av Alzheimers. Ytterligare studier tyder även på att fortsatta kognitiva utmaningar i det senare livet, exempelvis läsning, pussel och social aktivitet, kan bidra till att minska risken att insjukna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online