Narcissism och sociopati (antisocial personlighetsstörning) är två personlighetsstörningar som påverkar hur en person ser på sig själv och hur hen samspelar med omvärlden. De två tillstånden delar vissa gemensamma drag och kan i vissa fall förekomma samtidigt hos samma person, men varje störning har sina egna distinkta symtom och karaktärsdrag.
Personlighetsstörningar diagnostiseras av en läkare eller psykiater efter en noggrann och omfattande anamnes, där patientens livshistoria, beteendemönster och relationer kartläggs. Diagnosmanualen DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) innehåller beskrivningar av alla psykiska diagnoser samt de kriterier som måste uppfyllas för att en diagnos ska kunna ställas. Läkaren jämför patientens symtom med manualens kriterier innan en diagnos fastställs. Idag används den uppdaterade versionen DSM-5, som ersatte den tidigare DSM-IV.
Narcissistisk personlighetsstörning kännetecknas av överdrivna känslor av egen viktighet och överlägsenhet. Personen tror sig förtjäna beundran baserat på vem hen är, snarare än på vad hen faktiskt åstadkommer, och har ett behov av uppmärksamhet och bekräftelse som är betydligt större än hos de flesta andra människor. Personer med narcissistisk personlighetsstörning dagdrömmer ofta om makt, skönhet, framgång eller perfektion. Andra vanliga drag är:
Personer med antisocial personlighetsstörning uppvisar ett långvarigt mönster av hänsynslöshet gentemot andras känslor, rättigheter och välbefinnande. De saknar ofta empati och ånger och lever efter uppfattningen att samhällets regler och normer inte gäller dem. Irritabilitet, aggressivitet och ansvarslöshet är vanliga drag. Typiska symtom inkluderar:
Personer med någon av dessa störningar har ofta svårt att upprätthålla stabila och varaktiga relationer, både privata och professionella. De kan uppfattas som känslokalla, själviska eller manipulativa av sin omgivning. Båda tillstånden innebär dessutom en bristande förmåga att se saker ur andras perspektiv, vilket gör det svårt för personen att inse hur deras beteende påverkar andra.
Ett vanligt problem är att många personer med dessa störningar aldrig söker behandling, eftersom de inte upplever att något är fel med dem själva utan istället menar att problemet ligger hos andra. Detta gör behandlingen extra utmanande.
Personlighetsstörningar är i allmänhet svåra att behandla, och det finns idag inga läkemedel som botar tillståndet. Vissa mediciner kan dock användas för att lindra enskilda symtom som depression, ångest eller impulsivitet. Den mest effektiva behandlingen är långvarig psykoterapi, där personen successivt lär sig att förstå sina beteendemönster och utveckla bättre strategier för att hantera relationer och känslor. Kognitiv beteendeterapi (KBT) har visat sig vara särskilt hjälpsam, eftersom den fokuserar på att identifiera och förändra destruktiva tankemönster och beteenden.
Med ihärdig och långsiktig behandling kan symtomen förbättras avsevärt, även om fullständig läkning sällan sker. Tidig diagnos och ett starkt stöd från omgivningen ökar chanserna till ett bättre fungerande vardagsliv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online