Ett barn med autism, Aspergers syndrom eller genomgripande utvecklingsstörning kan uppvisa självstimulerande beteenden – så kallad stimning – för att antingen öka sin sinnesintrycksnivå eller minska stress. Stimningsbeteenden involverar alla fem sinnen och kan omfatta allt från att lukta på olika föremål, stirra på ljus och blinka upprepade gånger till att vagga fram och tillbaka, göra ljud, knäppa med fingrarna eller gnugga och klia på huden.
Stimning är i sig inte farligt, men det kan sakta ner barnets inlärning. Genom att erbjuda alternativa aktiviteter och stimulans kan du hjälpa ditt barn att minska stimningen samtidigt som dess behov tillgodoses.
Ge ditt barn en åldersanpassad leksak att leka med när hen börjar stimma. Leksaken fungerar då som en alternativ form av stimulans som ersätter det självstimulerande beteendet.
Ge ditt barn en enkel syssla att utföra. När hen börjar stimma, avbryt hen och ge hen en lätt uppgift att göra. När sysslan är klar får barnet fri tid – och stimmar hen då är det helt okej. När barnet vant sig vid rutinen kan du lägga till en andra syssla som ska göras direkt efter den första. Genom att ge barnet något positivt att göra minskar du tiden som lämnas över för stimning, samtidigt som det tränar barnet i att interagera med dig och hjälpa till hemma.
Observera ditt barns stimningsbeteenden noggrant. Om hen exempelvis får stimulans av att vagga fram och tillbaka kan du uppmuntra hen att gunga på en gunga istället. Målet är att minska de självstimulerande beteendena genom att ersätta dem med aktiviteter som ger en liknande känsla.
Uppmuntra ditt barn att röra på sig istället för att stimma. Så snart du märker att ett stimningsbeteende har börjat, ta med barnet utomhus och engagera hen i en fysisk aktivitet, till exempel att hoppa på studsmatta. Rörelse ger kroppen den stimulans den söker på ett mer hälsosamt sätt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online