Bläckplumpstestet är ett projektivt personlighetstest som länge använts inom psykologin. Även om bläckplumparna bara ser ut som slumpmässiga fläckar på papper kan de ge psykologer värdefull information om en patients personlighet, känsloliv och psykiska hälsa.
Bläckplumpstestet utvecklades 1921 av den schweiziske psykologen Hermann Rorschach. Rorschach var en engagerad förespråkare för psykoanalysen – studiet av det omedvetna sinnet – och såg de slumpvisa plumparna som ett sätt att nå fram till tankar och känslor som patienten själv inte var medveten om.
Testet genomförs för att kartlägga hur en person uppfattar världen omkring sig. Det analyserar bland annat känslor, förståelse, mellanmänskliga relationer, självuppfattning samt förmågan att hantera stress. Genom att tolka det patienten ser i plumparna får psykologen ledtrådar om dennes inre liv.
Det finns tre etablerade bläckplumpstest. Det första och mest kända är Rorschachtestet. Holtzmans bläckplumpsteknik (HIT) utvecklades senare av Wayne Holtzman för att komma till rätta med vissa av Rorschachtestets begränsningar, exempelvis dess subjektiva tolkning. Den somatiska bläckplumpserien (SIS), skapad av Wilfred A. Cassell, är ett nyare tillskott som bygger vidare på den traditionella Rorschachmetoden.
Patienten visas tio bläckplumpar, en i taget, och uppmanas att säga det första som kommer att tänka på. Därefter visas samma tio plumpar en andra gång, med instruktionen att studera dem noggrant och redogöra för allt hen ser i bilderna. Psykologen noterar både svaren och hur patienten reagerar under testets gång, eftersom även kroppsspråk och tvekan kan vara betydelsefulla.
Bläckplumpstestning ger insyn i en persons privata värld av tankar, önskemål och rädslor, vilket gör det möjligt för psykologen att bedöma personens beteende och personlighetsdrag. Testet används ofta för att utreda patienter inom psykiatrisk vård, men kan också bidra med kompletterande information vid bredare psykologiska bedömningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online