Enligt Encyclopaedia Britannica syftar brottslighet på "kriminellt beteende som utförs av minderåriga". I en vidare mening kan begreppet även innebära "antisocialt beteende", vilket bland annat förklaras av University of Montana. I USA och andra västerländska länder är ungdomsbrottslighet en juridisk term som tillämpas på yngre personer som begår särskilda brott.
Brottsligt beteende hos unga är dock mångfacetterat, och forskarna har identifierat flera distinkta typer. Nedan går vi igenom de viktigaste kategorierna och hur de yttrar sig.
Externaliserande störningar avser besvärliga attityder och beteenden hos en ung person, exempelvis att ljuga, fuska, stjäla eller elda. Denna typ av störning är socialt destruktiv och påverkar relationen mellan den unge och omvärlden – oavsett om det gäller familj, vänner eller lärare. En ung brottsling kan kategoriseras utifrån tre huvudtyper av externaliserande störning.
ODD är en externaliserande form av brottslighet som kännetecknas av ett ihållande mönster av negativt beteende. Den unge kan framstå som fientlig, trotsig, osamarbetsvillig, defensiv eller aggressiv, särskilt gentemot auktoritetspersoner som föräldrar eller vårdnadshavare.
Typiska tecken är att personen ofta tappar humöret, grälar med vuxna, vägrar följa regler, skyller sina misstag på andra, reagerar starkt på personlig kontakt eller beter sig argt och hämndlystet.
Enligt forskning från University of Montana drabbar ADHD mellan 3 och 5 procent av alla barn i grundskoleåldern. Störningen har tre distinkta kännetecken: ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet. Ett barn med ADHD kan därför vara störande i klassrummet och ha svårt att kontrollera sina känslor och sitt beteende.
Forskningen visar att ADHD har en direkt koppling till att barnet senare riskerar att bli en ungdomsbrottsling och, i vuxen ålder, en dömd brottsling. Orsaken är svårigheten att känna igen gränser och anpassa sig till accepterade sociala normer.
Uppförandestörning är den vanligaste orsaken till att unga remitteras till psykiatriska mottagningar i USA. En ung person med denna diagnos har ofta även symtom på ODD och ADHD.
Till skillnad från renodlade attitydproblem handlar uppförandestörning främst om konkreta handlingar. Exempel är att mobba eller hota andra, starta slagsmål, vara grym mot djur, elda upp saker, skolka redan före 13 års ålder samt stanna ute sent trots förbud från föräldrarna.
Förutom de externaliserande störningarna finns andra kliniska definitioner av brottsligt beteende, bland annat barndomsantisocialt beteende och internaliserande störning.
En ung person med antisociala beteendeproblem utgör ofta ett besvär för familj, vänner eller närsamhället, och kan orsaka lokala störningar och i värsta fall skada andra. Internaliserande störning är däremot en mindre synlig form av problematik. Den unge kan isolera sig, vara ängslig eller överkänslig, dra sig undan från sociala aktiviteter, lida av bristande självförtroende eller utveckla en ätstörning.
Ungdomsbrottslighet är ett komplext fenomen som kan ta sig många olika uttryck – från öppet aggressiva och regelbrytande beteenden till mer dolda former som ångest och social tillbakadragenhet. Att förstå de olika kategorierna är avgörande för att kunna erbjuda rätt stöd och insatser i tid, både inom skolan, vården och rättsväsendet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online