ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) innebär att personen har minst sex symtom på ouppmärksamhet och/eller sex symtom på hyperaktivitet–impulsivitet som varit bestående i minst sex månader, ger funktionsnedsättning före sju års ålder, förekommer i två eller flera miljöer och inte inträffar under ett akut eller kroniskt psykotiskt tillstånd.
Enligt National Institute of Mental Health (NIMH) kan barn med denna störning handla snabbt utan att tänka först, ha svårt att sitta stilla, gå, springa eller klättra när andra sitter, prata när andra pratar, dagdrömma överdrivet mycket samt lätt bli distraherade av sin omgivning. Även om forskningen om sambandet mellan specifika funktioner i tinningloben och ADHD fortfarande är begränsad, kan vänster tinninglobs funktioner jämföras med de kända neurologiska komponenterna vid störningen.
Tinningloberna är den del av hjärnbarken som sitter intill öronen och sträcker sig bakåt i hjärnan på både vänster och höger hjärnhalva. Deras främsta funktioner är auditiv bearbetning och tal, språklig och visuell igenkänning samt lagring av långtidsminnen.
Enligt Center for Neuroskills (CNS) visade Kolb och Wishaw (1990) att skador på tinningloben kan orsaka störningar i auditiv perception, nedsatt selektiv uppmärksamhet på auditiva och visuella intryck, försämrad språkförståelse, nedsatt förmåga att organisera och kategorisera verbalt material, påverkat långtidsminne, förändrad personlighet och sexuella beteenden samt störningar i det visuella perceptionsförloppet.
CNS anger också, med hänvisning till studier av Milner (1968) och Read (1981), att lesioner i vänster tinninglob kan leda till nedsatt återkallning av verbal och visuell information, störd taluppfattning, svårigheter att känna igen ord samt försämrat minne för verbalt material.
År 2004 rapporterade Psychiatric News en studie av Sowell och Peterson där 3D-MR-bilder av barn med diagnostiserad ADHD jämfördes med en kontrollgrupp. Studien visade att barn med ADHD hade en ökning av grå substans i bakre tinningbarken – en del av tinningloben som är kopplad till uppmärksamhet och impulskontroll – samt en signifikant minskad hjärnstorlek i båda främre tinningsområdena.
Dessutom visade en studie från 2007 av NIMH-forskare att kopplingarna mellan hjärnans prefrontala bark och tinningbark var försenade med upp till fem år på vissa ställen. Studien noterade dock samtidigt att motorcortex hos barn med ADHD utvecklades snabbare än normalt, vilket enligt forskarna kan förklara den rastlöshet och det piggiga, ostadiga beteende som är vanligt hos personer med störningen.
Även om de två hjärnhalvorna alltid arbetar tillsammans vet vi att vänster hjärnhalva vanligtvis ansvarar för språkligt, rationellt och logiskt tänkande samt för organisering och struktur. Eftersom bilddiagnostiska studier visar att ADHD har en bilateral patofysiologi kan man anta att effekterna av över- eller underutveckling av vänster tinninglob skulle stämma väl överens med resultaten från Kolb och Wishaw, Milner och Read. Eftersom bildforskningen kring ADHD fortfarande är relativt ung finns dock ännu ingen forskning som entydigt bekräftar detta samband.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online