Trichotillomani (TTM), även kallad trichotillosis eller bara "trich", är ett psykologiskt tillstånd som innebär ett starkt tvång att rycka ut sitt eget hår. Tillståndet klassificeras som en impulskontrollstörning, eftersom personen känner en oemotståndlig drift att dra hår från vilken del av kroppen som helst. Om din bebis eller småbarn plötsligt börjar tappa hår kan trichotillomani ligga bakom. Den goda nyheten är att tillståndet sällan leder till permanent hårförlust och att barn ofta svarar väl på beteendeterapi.
Det finns ingen enskilt fastställd orsak till trichotillomani, men forskning pekar på att både biologiska och beteendemässiga faktorer spelar roll. Vid många impulskontrollstörningar finns en obalans i hjärnans signalsubstanser. Neurotransmittorer, alltså hjärnans kemiska budbärare, hjälper nervcellerna att kommunicera med varandra. När balansen störs kan signalerna skickas för snabbt eller för långsamt, vilket kan bidra till impulsivt beteende.
Trichotillomani diagnostiseras oftast efter en utredning hos en läkare. Det finns inga specifika laboratorietester för tillståndet, men läkaren kan vilja utesluta medicinska orsaker till håravfall, exempelvis svampinfektioner eller näringsbrister. Om trichotillomani misstänks är det vanligt att man hänvisas vidare till en psykolog eller psykiater med erfarenhet av att behandla impulskontrollstörningar.
Hårdragning hos bebisar ses ofta som en självlugnande handling, på samma sätt som när de suger på tummen eller äter. Många bebisar drar i sin mammas hår med ena handen samtidigt som de tar tag i sitt eget huvud. Om en bebis blir upprörd kan detta vara ett sätt att lugna sig själv.
När bebisen växer till ett småbarn kan hen verbalisera vanan och rycka ut hår utan att egentligen tänka på det. Det är ofta under denna period som föräldrarna inser att beteendet behöver hanteras. Vissa barn växer ifrån hårdragningen av egen kraft, medan andra fortsätter att känna impulsen även senare i livet.
Om du är orolig för att din bebis visar tidiga tecken på trichotillomani, prata med din vårdcentral eller barnavårdscentralen om att ta fram en behandlingsplan. Läkare rekommenderar ofta att du noterar vid vilka tidpunkter risken är störst att barnet följer impulsen, till exempel när barnet är övertrött, strax före sömn, när det tittar på tv eller under måltider. Denna översikt gör det lättare att skapa en plan för att minska hårdragningen.
Som förälder till en bebis med trichotillomani kanske du undrar vad du praktiskt kan göra för att förebygga hårdragning. Under spädbarnsåren kan det hjälpa att hålla barnets hår kortklippt eller låta barnet bära en mjuk hatt eller ett hårnät under risktiderna. Bomullshandskar eller vantar kan också användas för att minska handkontrollen när barnet är som mest benäget att rycka i håret.
Ge dessutom din bebis saker att leka med så att händerna hålls sysselsatta. Det finns ett tydligt samband mellan tummsugning och hårdragning, vilket gör att det är klokt att arbeta med att minska båda beteendena samtidigt för bästa resultat.
Kontakta barnavårdscentralen eller en läkare om du märker kalfläckar, ojämnt håravfall eller om beteendet verkar intensifieras. En tidig insats ökar chanserna till snabb förbättring, och de flesta barn lär sig med tiden att hantera impulsen framgångsrikt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online