Health Insurance Portability and Accountability Act (HIPAA) skapades för att ge konsumenter inom sjukvårdsförsäkring ett starkt skydd. När det gäller psykisk hälsa främjar lagen särskilt konfidentialiteten i information som överförs mellan olika organisationer. Genom att förstå vad HIPAA innebär och hur lagen tillämpas för personer som söker vård inom psykisk hälsa blir det lättare att ta sig an den information och de tjänster man behöver.
Enligt USA:s arbetsmarknadsdepartement (U.S. Department of Labor) ger HIPAA vissa rättigheter och skydd åt personer som deltar i kollektiva sjukvårdsplaner eller är förmånstagare i sådana. Ett exempel är en gift person som får sin sjukvårdsförsäkring via arbetet – rättigheterna omfattar då både medlemmen och familjen (make/maka eller barn) som täcks av planen. Lagen fastställer även att en person som byter jobb omedelbart har rätt till "jämförbar sjukvårdsförsäkring". En ytterligare del av HIPAA är standardiseringen av fakturering och ersättningsanspråk, vilket är tätt kopplat till ändringarna i sekretessreglerna som ett sätt att säkerställa att konsumenternas rättigheter skyddas.
HIPAA antogs den 21 augusti 1996 i syfte att förenkla processerna kring ansökan om och erhållande av försäkringsskydd, inlämning av anspråk samt identifiering av vem som täcks av försäkringen och vem som betalar för den. Trots att lagen antogs i sin ursprungliga form 1996 genomgick den flera revideringar i kongressen. Enligt webbplatsen HIPAA Privacy and Security utfärdades de slutliga sekretessbestämmelserna först i december 2000, och de trädde i kraft den 14 april 2001. En övergångsperiod på två år beviljades, vilket innebar att senast den 14 april 2003 var alla verksamheter som hanterade någon form av sjukvårdsförsäkring skyldiga att följa HIPAA.
Amerikanska hälsodepartementet (Department of Health and Human Services, HHS) ger en detaljerad förklaring av HIPAA:s sekretessregel. Regeln belyser de viktigaste faktorerna för att avgöra vilka rättigheter och skydd som gäller specifikt inom psykisk hälsa. För det första måste både försäkringsbolag och vårdgivare följa sekretessregeln – det gäller privata liksom statliga (Medicare eller Medicaid) individuella och kollektiva försäkringsplaner.
Detsamma gäller alla vårdgivare som elektroniskt överför hälsouppgifter som rör rätt till förmåner, ersättningsanspråk, godkännanden av tjänster och annan skyddad hälsoinformation som ofta innefattar konfidentiella uppgifter om behandling eller hälsotillstånd. HHS definierar detta som dokument med "individuellt identifierbar hälsoinformation" – exempelvis demografiska uppgifter, tidigare, nuvarande eller framtida fysiska eller psykiska hälsotillstånd, given vård samt information om betalning för tjänster. Det är viktigt att notera att HIPAA inte skyddar så kallad "deidentifierad" information, det vill säga dokument där all identifierande information tagits bort.
Syftet med sekretessregeln är att begränsa tillgången till konfidentiell hälsoinformation. Enligt HHS finns det bara två situationer där en organisation är skyldig att lämna ut sådan information: på individens begäran, som måste vara skriftlig, eller när HHS genomför en efterlevnadsutredning enligt HIPAA. Utöver detta finns vissa undantag, som beror på vem som ombeds lämna ut informationen.
Specifikt för psykisk hälsa kan information lämnas ut när det rör allmän säkerhet, exempelvis vid misstanke om barnmisshandel. Informationen lämnas då till en statlig myndighet som är behörig att ta emot anmälan. Ett annat undantag gäller anmälningar om misshandel och vanvård: vårdpersonal inom psykiatrin i varje delstat genomgår utbildning för att bli anmälningspliktiga, vilket innebär att de enligt lag är skyldiga att anmäla varje misstanke om misshandel eller vanvård av barn eller äldre. Exakta lagar och utbildningskrav kan variera mellan delstaterna.
Ett tredje undantag gäller rättsliga och polisiära ändamål. Information som begärts genom domstolsbeslut kan lämnas ut, till exempel i samband med rättsprocesser eller en pågående polisutredning. Vissa villkor måste dock uppfyllas: ett domstolsbeslut krävs, informationen får användas för att identifiera eller lokalisera en misstänkt person, och skyddad hälsoinformation kan utgöra bevis i ett brott. Det fjärde undantaget rör forskning. För att få använda information i forskning krävs ett signerat medgivande från patienten eller klienten, och studien måste dessutom godkännas av en prövningsnämnd innan den påbörjas.
Om föräldrar har fulla rättigheter att ta del av sitt barns journal beror på huruvida de erkänns som barnets "personliga representant". I de flesta fall är föräldrarna den personliga representanten och har då tillgång till journalerna samt kan agera på barnets vägnar. I vissa sällsynta fall är föräldrarna inte den personliga representanten, och då måste delstaten avgöra om de får tillgång till handlingarna. Om ett barn befinner sig i fara i hemmet på grund av misshandel, vanvård eller våld i nära relationer kan den behandlande verksamheten välja att inte erkänna föräldrarna som barnets personliga representant.
Enligt HHS ansvarar Office for Civil Rights för att säkerställa att alla berörda organisationer följer HIPAA:s bestämmelser. Ekonomiska sanktioner är den vanligaste konsekvensen av överträdelser, men brott mot sekretessregeln kan i vissa fall leda till åtal. Den drabbade har alltid rätt att driva både brottmål och civilrättsliga mål.
Ekonomiska påföljder efter februari 2009 kan variera från 100 till 50 000 dollar beroende på ärendet. Gäller ärendet en överträdelse av sekretessregeln kan påföljden höjas till 100 000 dollar och kombineras med upp till ett års fängelse. Berörda parter informeras om att de brutit mot reglerna och har möjlighet att lämna in bevis som motsäger anklagelsen. Dessutom måste överträdelsen betraktas som uppsåtlig försummelse för att en påföljd ska kunna utdömas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online