Bipolär sjukdom är ett tillstånd som kännetecknas av extrema humörsvängningar under längre perioder och kräver ofta särskilda psykiatriska läkemedel för behandling. Vissa patienter väljer dock att inte använda dessa mediciner, eller upplever att effekten inte räcker till. I stället vänder de sig till självmedicinering genom substansmissbruk, vilket i förlängningen kan leda till beroende. För att förstå sambandet mellan bipolär sjukdom och missbruk behöver man se närmare på sjukdomens olika faser, orsakerna bakom missbruket och vilken hjälp som finns tillgänglig.
För att förstå varför personer med bipolär sjukdom riskerar att utveckla beroenden måste man först förstå sjukdomens humörfaser. Mani är den fas där patienten har extremt hög energi och ett starkt begär efter intensiva aktiviteter. Det kan handla om hypersexualitet, vårdslösa ekonomiska beslut eller fysisk aktivitet som konstant träning. Den maniska patienten startar ofta flera projekt samtidigt med avsikt att fullfölja alla, trots att den tid och det engagemang som krävs inte är realistiskt.
Samma patient kan också drabbas av depression, som innebär djup likgiltighet inför livet, att aktiviteter som normalt upplevs som roliga överges och i värsta fall tankar på självmord. Ibland utlöses depressionsfasen just när patienten börjar inse konsekvenserna av de handlingar han eller hon gjorde under manifasen.
När substansmissbruk förekommer hos en person med bipolär sjukdom kallas detta dubbel diagnos. Missbruket kan uppstå under både mani- och depressionsfasen. Vissa patienter vägrar ta sina mediciner på grund av biverkningar och väljer i stället att självmedicinera, medan andra känner att läkemedlen inte ger tillräckligt god effekt.
För patienter i mani blir alkohol ofta substansen de väljer, tack vare dess lugnande och dämpande egenskaper. Patienter i deprimerat tillstånd kan däremot ta till kokain eller andra stimulantia för att försöka bryta sig ur sin nedstämdhet. Problemet är att självmedicineringen ofta förvärrar sjukdomsförloppet – alkohol kan till exempel fördjupa den depressiva fasen – och att den lätt leder till beroende. Resultatet blir att patienten får ännu en medicinsk utmaning att kämpa mot, utöver bipolär sjukdomen själv.
Vården av bipolära patienter med beroendeproblem inleds ibland med att behandla beroendet i första hand. Patienten behöver oftast stämningsstabiliserande läkemedel för att inte glida in i mani eller utveckla psykotiska symtom. Utmaningen är att många av dessa läkemedel inte samverkar bra med alkohol eller andra olagliga droger.
Om den vägen inte är möjlig kan patienten istället behandlas parallellt för båda problemen av olika läkare. Då är det avgörande att båda läkarna håller regelbunden kontakt och delar information om patienten, så att de inte ordinerar behandlingar som krockar med varandra. En bipolär patient i depression kan exempelvis behöva antidepressiva medel, men dessa kan komma i konflikt med de läkemedel som används vid avgiftning från alkohol.
Inom modern psykiatri rekommenderas allt oftare så kallad integrerad behandling, där samma behandlingsteam ansvarar för både den bipolära sjukdomen och beroendet. Kombinationen av medicinering, samtalsterapi och stöd från anhöriga ger bäst förutsättningar för en långsiktig och stabil återhämtning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online