Mobbning är en alltför vanlig del av uppväxten, och många barn hamnar någon gång under skoltiden i rollen som antingen förövare eller offer för olika former av trakasserier och hot. Forskning visar dock att båda grupperna i slutändan blir offer för övergreppet – det finns tydliga belägg för att mobbning får skadliga konsekvenser för både de som utsätts och de som utövar den.
Studier har visat att personer som mobbar andra statistiskt sett löper större risk att utveckla drog- och alkoholproblem senare i livet. Detta speglar offren, som ofta bär på psykiska ärr efter sina mobbningsupplevelser från barndomen och vänder sig till droger och alkohol för att hantera ångestattacker och andra svårigheter.
Det är logiskt att mobbare ofta är fysiskt större och starkare än sina offer, medan de som utsätts tenderar att vara mindre och svagare. Denna fysiologiska skillnad stöds statistiskt – majoriteten av alla mobbare identifieras som större än sina jämnåriga. Den gamla idén om att "alla mobbare är fegisar" kan förklara varför deras offer generellt är mindre, svagare och mindre benägna att slå tillbaka mot fysiskt våld.
Offer för mobbning uppvisar ofta nedsatt aptit och ovilja att äta. Detta beror på de psykologiska effekterna av att bli mobbad samt den ångest och stress som följer med. Det bidrar också till att många mobbade är fysiskt mindre än sina jämnåriga.
Oförklarliga sår, blåmärken och andra skador kan ofta vara tecken på personer som är både offer för och förövare av mobbning. Offren bär ofta på märken efter slag, sparkar och andra fysiska angrepp. Mobbare själva har ofta ömma knogar och andra skador som uppstått när de misshandlat andra. Ett gemensamt tecken i båda grupperna är vägran att berätta hur skadorna uppstått.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online