Ångest är en av de vanligaste formerna av psykisk ohälsa och drabbar både vuxna och ungdomar. För minderåriga krävs samtycke från en ansvarig vuxen innan behandling kan påbörjas. Att känna igen symtomen i tid och bygga ett nätverk av stöd runt ungdomen är det första och viktigaste steget som förälder eller vårdnadshavare kan ta.
Som anhörig till en ungdom med ångest kan det vara lätt att tro att ungdomens symtom är en spegelbild av dina egna. Det finns forskning som tyder på att psykisk ohälsa delvis kan vara ärftlig, men det räcker inte för att dra slutsatsen att ditt barn automatiskt utvecklar ångest bara för att du har det. En förälders ångest kopieras inte rakt av hos ungdomen.
Detta är extra viktigt att komma ihåg när det gäller medicinering: ditt barn ska aldrig ta mediciner som är ordinerade till dig. En ungdom behöver alltid utredas och behandlas separat av en specialist inom barn- och ungdomspsykiatri.
Har du aldrig haft problem med ångest men din ungdom visar tecken på kraftiga utbrott av ilska, frustration och känslomässig ledsenhet ska du inte försöka lösa situationen på egen hand. Ta istället kontakt via skolan, din vårdcentral, barnets läkare eller lokala ungdomsverksamheter. Många ungdomar lyssnar mer öppet på andra ungdomar än på vuxna, så ge dem möjlighet att umgås med jämnåriga. Det ger värdefulla verktyg för hur de kan hantera och bearbeta sina känslor.
Alternativen för ungdomar som söker hjälp mot ångest kan ibland kännas begränsade, särskilt utan remiss eller inblandning från myndigheter. Erfarenheten visar dock att de mest framgångsrika behandlingarna bygger på att den unge själv får välja och ha en röst i frågor om exempelvis ordinerade mediciner. Den bästa vägen framåt är att konsekvent låta ungdomen bestämma hur hen vill delta i sin egen återhämtning.
Ångest kan behandlas med terapier som bearbetar känslomässigt trauma och social ångest. Konstterapi, massageterapi och stödgrupper hjälper både vuxna och ungdomar att lyfta upp undermedvetna, negativa påverkningar av ångesten till medvetandet, så att den känslomässiga laddningen kan släppas på. I Sverige finns även flera vägar in i vården, bland annat barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), elevhälsan i skolan och ungdomsmottagningar, där kognitiv beteendeterapi (KBT) ofta används med gott resultat.
Ingen dag är den andra lik. Om du inte hittar en terapeut i ditt område, eller om du är missnöjd med den vård som erbjuds, kan det finnas mycket du kan göra själv. Dagboksskrivning, promenader och utflykter i naturen, musikskapande eller helt enkelt att prata med någon kan ge lindring, eller åtminstone bryta de tvångstankar som begränsar förmågan att fungera i vardagen.
Att göra arbetet på egen hand kan kännas tungt och kännas som en kamp, men det bär också en större belöning: varje god känsla som växer fram blir något du kan ta full ära för.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online