Inom mentalvården identifieras kvinnor som utsatts för våld i nära relationer ofta utifrån deras psykologiska symtom och tecken. Kvinnor som lever med fysisk eller psykisk misshandel uppvisar ofta så kallat misshandlad-kvinna-syndrom (battered woman syndrome), en form av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Tillståndet gör det svårt för kvinnan att inse allvaret i sin situation, söka hjälp och återta kontrollen över sitt liv. Vårdpersonal, polis, anhöriga, vänner och samhällets hjälporganisationer kan erbjuda stöd och resurser, exempelvis i form av individuell rådgivning eller terapi.
Uppskattningsvis slås mellan en och två miljoner kvinnor i USA av sina partners varje år. Kvinnor från alla socioekonomiska grupper kan drabbas av psykisk eller fysisk misshandel som leder till syndromet. Mellan hälften och 75 procent av allt våld mot kvinnor begås av en partner. Män som växte upp i hem där deras mödra blev misshandlade löper dessutom ökad risk att själva bli våldsamma i sina relationer, enligt Mosby's Medical Dictionary.
Behandling som riktar sig mot syndromets symtom är avgörande. Typiska symtom är påträngande minnen av traumatiska händelser, hög ångestnivå, undvikande beteende och känslomässig avtrubbning, störda mellanmänskliga relationer samt problem med kroppsuppfattning och sexuell intimitet, enligt en artikel i Psychiatric Times från den 7 juli 2009. Individuell terapi eller gruppterapi rekommenderas framför parterapi, åtminstone under den inledande fasen av behandlingen.
Ett av de första stegen för att hjälpa en misshandlad kvinna till återhämtning är att samtala med henne enskilt. När den våldsamma partnern inte är närvarande kan vårpersonal, kurator, psykiater eller annan likvärdigt kvalificerad person hjälpa henne att ta fram en säkerhetsplan, utan att förövaren kan skrämma henne eller påverka hennes svar. Även i mannens frånvaro är det dock vanligt att kvinnan upplever som om han befinner sig i rummet tillsammans med henne.
Det är viktigt att terapeuten etablerar tydliga gränser mellan sig själv och kvinnan för att hjälpa henne känna sig trygg. Det innebär bland annat att fråga om lov innan man rör vid henne, antecknar hennes svar eller ställer personliga frågor. Individuell rådgivning bygger på ett förtroendeuppdrag där informationen är sekretessbelagd. Kvinnan behöver veta med säkerhet att hon inte kommer att utnyttjas inom ramen för samtalens.
Individuell rådgivning bör lyfta fram kvinnans styrkor, vilket hjälper henne att lära sig lita på sig själv och andra igen, enligt artikeln i Psychiatric Times. Att ge hennes tillstånd ett namn kan dessutom hjälpa henne att förstå att inget är fel på henne som person. Kunskap om tillståndet och om våldets konsekvenser stärker henne ytterligare. Genom att betona vad hon gjorde för att skydda sig själv och låta henne veta att hon inte bär någon skuld bekräftas hennes upplevelse. Så skapas en trygg relation som ger henne modet att berätta sin historia.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online