Separationsångest är rädslan att bli övergiven av någon som man har en stark emotionell bindning till. Hos barn handlar det ofta om föräldrar och andra vårdnadshavare, medan husdjur kan reagera på sin ägares eller kompanjondjurs frånvaro. Ångesten uppstår eftersom barnet eller djuret vet att personen har gått, men inte förstår när – eller om – personen kommer tillbaka.
I vissa fall finns ingen tydlig orsak till separationsångest. I andra fall kan en traumatisk händelse, exempelvis att bli lämnad ensam eller plötsliga förändringar i den dagliga rutinen, utlösa besvären.
Även om separationsångest kan kännas jobbigt är det en helt normal del av barnets utveckling. Spädbarn under sex månader anpassar sig oftast bra till andra människor, men i takt med att barnet blir äldre utvecklas förståelsen för att saker och personer fortsätter existera även när de inte syns. Barnet saknar dessutom tiduppfattning, och tio minuter utan föräldern kan kännas som tio timmar.
När barnet inte ser sina föräldrar vet det att de är borta, men förstår inte var de befinner sig eller att de kommer tillbaka. Separationsångesten kan visa sig som gråt och raseriutbrott när föräldern går. Barnet kan också klamra sig fast fysiskt, försöka hindra föräldern från att lämna rummet och motsätta sig närhet från andra personer.
I svåra fall kan barnet uppvisa panikliknande symtom som kräkningar och andnöd, mardrömmar om separation samt rädsla för att sova ensamt. Överdriven oro för att gå vilse eller vistas ute utan föräldrarna är också vanligt.
Hundar uppvisar beteenden som liknar barnens, bland annat vokala signaler som ylande, gnällande och skällande samt emotionella utbrott. Hunden kan även repa och tugga på dörrar och fönster samt kissa eller bajsa runt om i hemmet.
När ägaren är hemma följer hunden ofta efter denne överallt, blir nedstämd eller ängslig när ägaren gör sig redo att gå och försöker hindra honom eller henne från att lämna hemmet. Vid återkomsten hälsas ägaren ofta med överdriven entusiasm, ibland nästan febril glädje. Hundar med separationsångest uppvisar dessa beteenden oavsett hur länge ägaren varit borta, och beteendet brukar börja redan när ägaren går eller strax därefter.
Katter är i själva verket mycket sociala varelser och knyter an till sina människor och andra djur, precis som hundar. En katt med separationsångest kan kissa eller bajsa runt om i hemmet – särskilt nära dörren eller på ägarens personliga ägodelar. I sällsynta fall kan katten också uppvisa destruktiva beteenden som tuggning och rivande.
När ägaren är hemma kan katten följa efter från rum till rum, sura eller försöka hindra ägaren från att gå. Vid återkomsten kan katten antingen sura eller vara överdrivet entusiastisk. Katten kan även sluta äta eller börja kräkas när ägaren är borta.
Om separationsångesten blir så stark att den stör vardagen – hos ditt barn eller ditt husdjur – kan det vara klokt att kontakta vården, respektive en veterinär eller ett djurbeteendekonsult, för råd och stöd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online