Medicinering mot ångest och tvångsstörningar hos barn

Läkemedel som Prozac, Valium och Tofranil förskrivs i stor utsträckning till barn med psykiska och beteendemässiga störningar. Dessa psykiatriska läkemedel kan vara till hjälp vid behandling av ångest och tvångssyndrom hos barn, men frågan om deras säkerhet och effektivitet är fortfarande omdiskuterad.

Innan ett läkemedelsbeslut fattas är det viktigt att vårdnadshavare tillsammans med barnets läkare noggrant väger nytta mot risk. Här går vi igenom de vanligaste läkemedelsgrupperna, vad forskningen säger samt vilka säkerhetsaspekter som bör beaktas.

Typer av läkemedel

Vanliga psykiatriska läkemedel som förskrivs vid ångest- och tvångsstörningar hos barn inkluderar selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) och tricykliska antidepressiva medel som Prozac. Andra psykofarmakologiska behandlingsalternativ är bensodiazepiner, antihistaminer och starka neuroleptika.

Effekt

Forskningen kring läkemedels effekt vid ångest- och tvångsstörningar hos barn är fortfarande ofullständig och inte entydig. Vissa studier tyder på att SSRI-preparat har bättre effekt än äldre antidepressiva läkemedel, medan andra undersökningar visar att antidepressiva medel ger ringa eller ingen nytta alls. Det gör att individuella bedömningar blir extra viktiga i varje enskilt fall.

Säkerhet

Ett annat område som diskuteras kring medicinering av psykisk ohälsa hos barn är säkerheten. Den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA rekommenderar att antidepressiva läkemedel förses med en så kallad "black box-varning" – den starkaste säkerhetsvarning som myndigheten utfärdar.

Varningar

FDAs varning har bland annat utfärdats på grund av sambandet mellan användning av antidepressiva medel och suicidförsök hos ungdomar. Studier har visat att antidepressiva läkemedel kan öka risken för suicidbeteende hos barn och unga vuxna avsevärt, särskilt under behandlingens första veckor. Därför krävs regelbunden uppföljning av patienten.

Överväganden

Effektiv behandling av barn med ångest- och tvångsstörningar omfattar oftast ett brett spektrum av terapeutiska insatser. Behandlingsplaner som kombinerar medicinering med kognitiv beteendeterapi (KBT), samt involverar både familjen och skolan, har visat sig ge de bästa resultaten. En helhetssyn där läkemedel ses som ett stöd snarare än en lösning i sig ger barnet bästa möjliga förutsättningar att må bättre över tid.