Läkemedel mot social ångest – vilka behandlingsalternativ finns?

Social ångest är något de flesta människor upplever i viss utsträckning, till exempel när man hamnar i en ny miljö tillsammans med människor man känner eller inte känner. Men när ångesten blir kronisk och olidlig kan det handla om ett socialt ångestsyndrom, även känt som social fobi. Den som misstänker att hen lider av detta tillstånd bör kontakta sin läkare eller en psykiatrisk vårdgivare, som kan avgöra om medicinsk behandling är lämplig.

Vad kännetecknar socialt ångestsyndrom?

Personer med socialt ångestsyndrom har en så djup rädsla för sociala situationer att den, enligt National Institute of Mental Health (NIMH), stör deras vardagsliv och kan ge upphov till obehagliga fysiska reaktioner. Uppskattningsvis lever cirka 15 miljoner amerikaner med detta tillstånd.

Antidepressiva läkemedel

Läkare kan ordinera SSRI-preparat för att lindra symtomen vid svår social ångest. Enligt NIMH är de vanligaste SSRI-läkemedlen som används mot social fobi Prozac (fluoxetin), Zoloft (sertralin), Lexapro (escitalopram), Paxil (paroxetin) och Celexa (citalopram). Äldre antidepressiva läkemedel, så kallade MAO-hämmare, används idag sällan och skrivs i regel endast ut som en sista utväg.

Bensodiazepiner

Det finns ett stort antal bensodiazepiner som används för att behandla ångestsyndrom. NIMH lyfter dock fram en som främst används mot social ångest: Klonopin (klonazepam). Det är klokt att diskutera sina specifika symtom med läkaren för att ta reda på om en annan bensodiazepin skulle kunna passa bättre för just din typ av ångest.

Betablockerare

Enligt NIMH kan betablockerare vara effektiva för att förebygga de fysiska symtomen vid socialt ångestsyndrom. Sådana symtom kan bland annat innefatta darrningar, illamående, ökad puls, svettningar och rodnad. Betablockerare som Inderal (propranolol) kan förhindra dessa reaktioner.

Att tänka på vid behandling

Alla läkemedel kan ge biverkningar. Det är därför viktigt att prata med sin läkare om möjliga biverkningar samt om hur preparaten kan interagera med andra läkemedel. NIMH anger dessutom att kognitiv beteendeterapi är effektiv och ofta rekommenderas som ett komplement till läkemedelsbehandlingen.