Medicinering utgör en viktig del av behandlingen vid ångestrelaterade tillstånd som paniksyndrom eller posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Dessa läkemedel reglerar många av de fysiska symtom som följer med sjukdomarna och lindrar dessutom en del av de psykiska besvären, vilket gör det lättare att ta till sig samtalsterapi. Precis som med alla receptbelagda preparat finns det dock biverkningar förknippade med de vanligast förskrivna ångestmedicinerna.
Beta-blockerare blockerar de receptorer som aktiverar adrenalin och noradrenalin i hjärnan. Dessa signalsubstanser hänger samman med oro och stress, och deras nivåer stiger kraftigt när kroppen hamnar i ett så kallat "fight or flight"-läge. Hos personer med ångestsyndrom tenderar nivåerna av adrenalin och noradrenalin att vara förhöjda även när de inte befinner sig i verkligt stressiga situationer. Därför kan läkare förskriva beta-blockerare som Lopressor (metoprolol) som en del av behandlingen.
Vanliga biverkningar är hosta, suddig syn och kalla händer. Allvarligare biverkningar inkluderar extremt kalla händer och fötter, allergiska hudreaktioner samt i sällsynta fall hallucinationer.
Serotonin är en signalsubstans som stimulerar positiv sinnesstämning och känslor av välbefinnande. Fungerar serotoninreceptorerna inte som de ska, återabsorberas signalämnet av hjärnan, vilket ger lägre nivåer. Genom att hämma detta återupptag stannar serotoninet längre i hjärnan.
SSRI-preparat omfattar ofta använda antidepressiva läkemedel som Celexa, Prozac, Lexapro, Zoloft och Paxil, vilka även används mot ångest. Biverkningar inkluderar nedsatt libido och tidig utlösning. Öronringning, muntorrhet och sömnproblem kan också förekomma.
Bensodiazepiner är en av de vanligaste typerna av läkemedel som förskrivs till patienter med ångestsyndrom. Dessa preparat, bland annat Xanax och Valium, verkar genom att förstärka effekten av GABA (gamma-aminosmörsyra), ett protein som ansvarar för att skapa avslappnade känslor i kroppens muskler och nerver. Läkemedlen främjar dåsighet och kan i vissa fall leda till ett hypnotiskt tillstånd.
Långtidsbiverkningar kan omfatta beroende, minnesförlust och till och med depression. Andra effekter hänger samman med läkemedlets avslappnande syfte, exempelvis sämre motorik och sluddrigt tal.
Azapironer förskrivs ibland som alternativ till bensodiazepiner eftersom de inte är lika beroendeframkallande och inte ger sedering. De verkar genom att stimulera serotoninreceptorerna, vilket ökar produktionen av signalämnet. De har dock den oönskade effekten att negativt påverka dopaminreceptorerna.
Biverkningar hos azapironpreparat som Buspar (buspiron) inkluderar yrsel, illamående och nervositet. Dåsighet och trötthet kan dessutom uppstå när behandlingen med Buspar avslutas.
Beroende är en särskild farhåga för patienter som får högre doser av bensodiazepiner. Ett plötsligt utsättande kan också ge oönskade reaktioner. Vid Xanax innefattar dessa symtom kräkningar, sömnlöshet och till och med krampanfall. Även vid långsam nedtrappning, särskilt med Valium, kan vissa biverkningar uppstå, exempelvis en lätt ökning av ångesten, irritabilitet, darrningar och dysfori.
Du bör alltid rådfråga din läkare innan du ändrar dos eller avbryter behandling, eftersom rätt nedtrappning minskar risken för allvarliga abstinensbesvär avsevärt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online