De flesta ångestsyndrom har orsaker som är biologiska, psykologiska och sociala till sin natur, och nästan alla visar ett genetiskt samband. Det är dock viktigt att komma ihåg att även personer utan predisponerande faktorer kan utveckla posttraumatiskt stressyndrom om de utsätts för allvarliga trauman.
Vissa personer med paniksyndrom uppvisar tecken på förändrad blodkemi till följd av kronisk hyperventilation. Flera studier visar dessutom att sköldkörtelsjukdom och mitralisklaffprolaps – en godartad hjärtklaffsdefekt – är vanligare förekommande bland personer med paniksyndrom än i resten av befolkningen.
Blodfobi skiljer sig från andra fobier på ett intressant sätt. Den innebär vanligtvis att blodtrycket först stiger, följt av en kraftig minskning som leder till svimning. Vid andra fobier medför exponering för det fruktade objektet oftast endast en ökning av blodtrycket.
Personer med social fobi är inte lika mottagliga för kemiskt framkallade panikattacker som personer med paniksyndrom. Forskning tyder istället på att personer med social fobi har en ärftlig, förhöjd känslighet för att uppfatta andras negativa bedömningar av dem.
Personer med tvångssyndrom utför vissa beteenden som ett svar på ångest. Både själva ångesten och den lindring som uppstår efter att ritualen genomförts kan mätas och observeras i laboratoriemiljö, vilket gör OCD till ett av de mest studerade ångestsyndromen ur ett biologiskt perspektiv.
Personer med posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) uppvisar en tydlig och kronisk överaktivering i nervsystemet. Detta går att påvisa när fysiska tecken på aktivering, såsom puls och muskelspänning, mäts under kontrollerade laboratorieförhållanden.
Generaliserat ångestsyndrom (GAD) kan delvis vara ärftligt, men det genetiska sambandet är inte lika starkt som vid flera andra ångestsyndrom, exempelvis paniksyndrom. Miljöfaktorer spelar därför ofta en större roll vid denna diagnos.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online