
Barn med social fobi (social ångest) har svårt i sociala sammanhang och i situationer där de förväntas prestera, till exempel i skolan. Ångesten gör att drabbade barn undviker skolan, födelsedagskalas, lekvänner och andra miljöer som kräver att de själva inleder samtal eller deltar i vanliga aktiviteter.
Med rätt behandling går social fobi oftast bra att hantera. Lämnas den däremot obehandlad kan den få en kraftigt negativ inverkan på barnets utveckling, självförtroende och framtida liv. Här är en steg-för-steg-guide för dig som vill hjälpa ditt barn vidare.
Ett barn med social fobi är oproportionerligt rädd för sociala interaktioner. Vanliga tecken är undvikande av ögonkontakt, stor oro inför situationer som kräver att man talar inför andra samt vägran att gå till skolan, ofta med påstådda symptom som huvudvärk och ont i magen.
Om du misstänker att din childs problem beror på social fobi ska hen utredas av en psykolog, psykiater eller annan psykiatrisk specialist som har erfarenhet av att arbeta med socialt ängsliga barn.
När diagnosen är ställd bör barnet få professionell vård. Behandlingen kan innefatta medicinering, kognitiv beteendeterapi (KBT) och/eller andra psykologiska insatser, samt anpassningar i skolan och hemma. Välj därför en rådgivare eller terapeut som kan bemöta problemet från flera håll.
Du kan hitta en rådgivare eller terapeut genom att prata med barnets barnläkare eller skolsköterska, kontakta barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) eller en lokal psykiatrisk mottagning, eller söka i PsychologyToday.com:s onlinekatalog över vårdgivare inom mental hälsa.
Hitta tre till fyra terapeuter i ditt närområde som behandlar barn med social fobi. Ring var och en och fråga om deras utbildningsbakgrund, erfarenhet av social fobi hos barn, tillgänglighet och pris. Se telefonsamtalet som en slags anställningsintervju – du ska ju känna dig trygg med personen som ska möta ditt barn.
Bestäm vilken terapeut du vill ska arbeta med ditt barn och boka en tid. Ta med barnet till besöket och var beredd på att berätta om barnets svårigheter och symptom samt vad du hoppas uppnå med behandlingen.
Se till att hålla kommunikationen öppen under hela behandlingstiden. Rapportera nya symptom som barnet kan uppvisa och fråga om medicinering om det inte verkar gå framåt med enbart psykologiska insatser. Regelbundna uppföljningar ger bästa förutsättningar för ett gott resultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online