Behandlingsformerna vid trauma-relaterat kemiskt beroende skiljer sig i grunden inte från de metoder som används för att behandla kemiskt beroende, oavsett orsak. Det råder stor spekulation och skilda uppfattningar kring kemiskt beroende och dess mest effektiva behandlingar. Under många år har flera olika behandlingsansatser prövats, även om de flesta haft begränsad effekt. Vid trauma-relaterat kemiskt beroende har dock kognitiv beteendeterapi (KBT) visat sig vara den ledande och mest effektiva behandlingsformen som finns tillgänglig.
Trauma-relaterat kemiskt beroende uppstår när en person upplever en traumatisk händelse – exempelvis en bilolycka, ett övergrepp eller ett mordförsök – som gör att hen ”fastnar” i ett psykologiskt tillstånd av förtvivlan. Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är ett tydligt exempel på detta. Människor som drabbas av sådana händelser klarar ofta inte av att fungera som de gjorde tidigare.
Terapi är nödvändig för dessa individer, men även den ensam kan visa sig otillräcklig. Patienter får därför ofta en kombination av medicinering och samtalsterapi för att lindra de smärtsamma minnena samtidigt som de får möjlighet att bearbeta sina upplevelser. För vissa är dock terapi inget alternativ, till exempel av ekonomiska skäl. Dessa personer riskerar i stället att missbruka utskrivna mediciner eller att vända sig till olagliga substanser för att orka med vardagen – vilket ofta leder till beroende.
KBT är en terapeutisk metod som bygger på idén att våra tankar styr våra känslor och beteenden – inte yttre faktorer som människor, situationer eller händelser. Fördelen med detta synsätt är att vi kan förändra vårt sätt att tänka för att må bättre och agera mer konstruktivt, även om själva situationen inte går att ändra.
Som all terapi är KBT ingen snabb lösning. Metoden kräver tid och regelbundna sessioner med en kompetent terapeut, som tillsammans med patienten bearbetar problemen och vägleder hen mot nya sätt att tänka.
Beroende på hur svårt beroendet är kan KBT sällan påbörjas direkt. Använder personen illegala droger som heroin eller andra opioider, eller ångestdämpande läkemedel som Xanax, blir abstinensen – som i värsta fall kan vara livshotande – det akuta problemet. Patienten måste då först genomgå avgiftning, det vill säga långsamt trappas ner från substansen för att inte utsätta centrala nervsystemet för en plötslig chock.
När avgiftningen är genomförd och patienten befinner sig i ett stabilt tillstånd utan kontinuerligt bruk av substansen kan KBT inledas. Det är dock viktigt att komma ihåg att terapi sällan fungerar om personen är motvillig. Precis som vid all behandling måste patienten själv vilja förändras – tvingad terapi ger sällan varaktiga resultat, och risken för återfall är då betydande.
KBT är den mest beprövade – och enligt många experter enda effektiva – metoden vid tvångssyndrom (OCD), där återkommande tankar driver patienten till upprepade ohälsosamma beteenden som stör livet. Trauma är inte annorlunda. I KBT arbetar terapeuten med att hjälpa patienten att konfrontera tankarna kring de traumatiska händelser som ligger bakom det smärtsamma tillståndet. När tankarna identifierats tränar terapeuten patienten att hantera ångesten och oron som minnena väcker.
KBT-terapeuter arbetar ibland också ”i fältet” tillsammans med sina patienter för att etablera nya tankebanor i stressiga situationer. En patient som varit med om en bilolycka där en närstående omkom kan exempelvis utveckla rädsla för att köra bil, eller till och med för att bara vistas nära trafik. Terapeuten följer då med patienten ut på vägen och låter hen kontinuerligt skatta sin ångestnivå, för att successivt visa att rädslan minskar när den konfronteras stegvis.
Sammanfattningsvis är kombinationen av professionell avgiftning och kognitiv beteendeterapi den mest framgångsrika vägen vid trauma-relaterat kemiskt beroende. Med rätt stöd och en patient som är beredd att förändras finns goda möjligheter till återhämtning och ett liv fritt från substanser.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online