Barn med obehandlade ångestsyndrom löper större risk att få svårigheter i skolan, drabbas av sociala problem samt utveckla missbruk av alkohol och droger. Vissa barn försöker självmedicinera med alkohol eller preparat som marijuana. Ett ångestsyndrom kan utlösas av en stressande händelse, till exempel en flytt till en ny ort, men det kan också utvecklas utan någon tydlig utlösande faktor.
Ångestsyndrom är ett av de vanligaste psykiska hälsoproblemen hos barn och ungdomar. Generaliserat ångestsyndrom kännetecknas av överdriven oro, rastlöshet, sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter i skolan, irritabilitet, låg självkänsla och psykosomatiska besvär som magont och huvudvärk. Dessa barn oroar sig betydligt mer än genomsnittsbarnet för sina skolprestationer, för att vara perfekta och för hur de uppfattas av sina kamrater.
Enligt National Mental Health Information Center lider ungefär ett av varje 25 barn av separationsångest. Syndromet är vanligast hos barn i åldern 7 till 9 år. Ett barn med separationsångest kan vägra gå till skolan, läger eller förskola, tacka nej till inbjudningar på övernattningar hos vänner, oroa sig för sina föräldrars säkerhet och kräva att få sova hos sina föräldrar. Vissa barn med detta syndrom drabbas även av depression.
Ett barn som är extremt rädd för åskväder, höjder, djur, vatten eller att vara instängt i ett litet utrymme lider av en specifik fobi. Fobin är intensiv och irrationell, och den måste ha funnits i minst sex månader för att barnet ska kunna få diagnosen. Fobin brukar störa barnets vardag. Ett barn som exempelvis är rädd för hundar kan vägra besöka en vän som har hund, eller hamna i panik varje gång hen ser en hund utomhus.
Ett barn med socialt ångestsyndrom blir extremt ängsligt i prestationssituationer, till exempel vid muntliga redovisningar i klassrummet, och fruktar sociala situationer. Barnet sitter ofta ensamt vid lunchen, föredrar att arbeta ensamt, deltar inte i klassdiskussioner, har svårt att skapa och behålla vänskaper och är rädda för att bli generade inför andra. I sociala situationer uppstår även fysiska symtom som svettiga handflator och hjärtklappning.
Det är ovanligt, men möjligt, att ett barn drabbas av paniksyndrom, som kännetecknas av minst två panikattacker samt minst en månads oro för att en ny attack ska inträffa. Enligt Anxiety Disorders Association of America känns en panikattack igen på minst fyra av följande symtom: en känsla av omedelbar fara eller undergång, behovet att fly, hjärtklappning, svettningar, darrningar, andnöd eller kvävningskänsla, känsla av att kväljas, bröstsmärta eller obehag i bröstet, illamående eller magbesvär, yrsel eller svimningskänsla, derealisering eller depersonalisering, rädsla för att tappa kontrollen eller bli galen, dödsångest, stickningar, frossa eller värmevallningar.
Ångestsyndrom behandlas med individuell terapi, familjeterapi, medicinering och biofeedback. Ibland krävs en kombination av dessa behandlingsformer för att effektivt lindra ångesten. Vilken behandling som passar bäst beror också på vilken typ av ångestsyndrom barnet lider av. Den vanligaste behandlingsmetoden för barn med ångest är kognitiv beteendeterapi (KBT), som hjälper barnet att granska sina tankar, känslor och beteenden.
Om du misstänker att ditt barn lider av ett ångestsyndrom bör du låta hen undersökas av en legitimerad psykolog eller annan behörig vårdgivare inom psykisk hälsa. En professionell bedömning ger barnet en diagnos, ett behandlingsförslag och ger dig som förälder kunskap om syndromet och hur du kan hjälpa ditt barn.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online