För ett barn kan kvällar och nätter vara dygnets mest skräckinjagande timmar. Det barnet upplever kallas nattlig ångest – ibland även benämnd midnattsångest eller kvällsångest. Fenomenet är särskilt vanligt hos barn; nästan två tredjedelar drabbas vid något tillfälle under uppväxten. Barn kopplar samman natten med separationen från den vuxna de är knutna till, vilket kan väcka starka känslor av ensamhet och oro.
Men det är långt ifrån bara barn som drabbas. Även många vuxna brottas med ökade känslor av förlust, ensamhet och sorg när mörkret faller på.
De vanligaste orsakerna till nattlig ångest hos barn är oro över dagens händelser, separation från föräldrarna, "tänk om"-tankar, en överaktiv fantasi, läskiga drömmar och obekanta ljud i hemmet.
Hos vuxna ligger orsakerna ofta antingen i fysiska tillstånd – som sköldkörtelrubbningar, utmattning och sömnbrist – eller i psykiatriska diagnoser som posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), generaliserat ångestsyndrom, paniksyndrom, depression, bipolär sjukdom och schizofreni.
Ångesten i samband med dessa tillstånd tenderar att förstärkas sent på natten. Förklaringen är enkel: natten är den tid på dygnet då yttre distraktioner är som färst, och sinnet får därmed fritt spelrum att grubbla.
Nattlig ångest yttrar sig både i kroppen och i psyket:
Hos barn är det allra bästa sättet att bemöta natträdslor att ta deras oro på allvar. Lyssna, lugna och skapa en trygg rutin kring läggdagen.
Vuxna som lider av återkommande natträdslor bör överväga att söka professionell hjälp. En legitimerad psykolog eller kurator kan hjälpa till att avgöra om det finns ett djupare psykologiskt problem bakom ångesten. Ibland krävs även medicinering för att effektivt behandla besvären. De vanligaste ångestdämpande läkemedlen är snabbverkande bensodiazepiner, som används kortsiktigt mot akuta symtom, samt långsammare verkande serotoninåterupptagshämmare (SSRI), som passar för längre tids behandling.
Även om mörkret inte är den ursprungliga orsaken till nattlig ångest kan den drabbade med tiden börja associera sina rädslereaktioner med just mörkret. Detta kan utvecklas till akluofobi, det vill säga mörkerfobi. Akluofobin kan bestå länge, även efter att den ursprungliga utlösaren har försvunnit.
Liksom andra former av ångest kan obehandlad nattlig ångest leda till allvarliga psykiska störningar, exempelvis generaliserat ångestsyndrom eller depression. För vissa kan det dessutom kännas frestande att lindra symtomen med alkohol – men alkohol tenderar att förvärra tillståndet. Den som "självmedicinerar" med alkohol riskerar i värsta fall att utveckla ett allvarligt beroende ovanpå ångesten.
Sömnbrist, som är vanligt hos långvarigt drabbade av nattlig ångest, kan leda till delvis bestående förändringar i hjärnans neurala kopplingar. Det framhåller Seung-Schik Yoo, docent i radiologi vid Harvard Medical School.
Med hjälp av funktionell magnetresonanstomografi (fMRI) visade Yoo och hans kollegor att sömnbrist gör att amygdala – den del av hjärnan som bearbetar negativa emotionella stimuli – reagerar onormalt på omgivningen. Neuronerna i amygdala aktiveras normalt när hjärnan tolkar en signal i miljön som ett tecken på annalkande fara. Vid sömnbrist reagerar amygdala på samma sätt, även när det inte finns någon yttre fara, förklarar Yoo. Ett gott nattsömnsmönster är därför avgörande för både den psykiska hälsan och hjärnans långsiktiga funktion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online