Rampfeber är den nervositet, ångest, rädsla och fobi som orsakas av att behöva uppträda eller tala inför en publik. Publiken behöver varken vara fysiskt närvarande (som vid tv-framträdanden) eller stor – redan att tala inför tre eller fyra personer kan utlösa rampfeber. Den kliniska termen för tillståndet är "glossofobi", och det är en relativt vanlig fobi.
Rampfeber kan inträffa både före ett planerat framträdande och när som helst under själva framförandet. En artist kan exempelvis klara sig bra under större delen av showen, men snubbla på några ord eller repliker – och denna tappade fattning kan i sin tur utlösa rampfeber. Tillståndet kan drabba vem som helst och hänger ibland samman med sociala ångeststörningar. Rampfeber kan även uppstå i situationer där inget tal krävs, helt enkelt för att man hamnar i centrum för uppmärksamheten. Ett barn som ska ta emot ett pris inför hela skolan på en avslutningsceremoni kan till exempel drabbas av rampfeber i stunden då hen går upp på scenen.
Rampfeber beror främst på bristande självförtroende och yttrar sig som nervositet eller rädsla. Den kan även kopplas till känslan av att inte kunna leva upp till publikens förväntningar, vilket ofta är fallet för skådespelare, musiker och andra artister. Rampfeber åtföljs dessutom ofta av att kroppen frisätter adrenalin.
I en experimentell studie publicerad 1985 i tidskriften Journal of Humanistic Psychology, med titeln "The Causes and Treatment of Performance Anxiety: An Experimental Approach", undersökte J.J. Barrell, D. Medeiros, J.E. Barrell och D. Price rampfeber närmare. De identifierade fem orsakande faktorer som är närvarande vid prestationsångest:
Symtomen på rampfeber varierar från person till person. Adrenalinfrisättningen kan orsaka ökad andning, ökad hjärtfrekvens, darrningar i armar och ben, tryck eller känsel i halsen samt torr mun. Hos vissa individer blir de fysiska effekterna ännu kraftigare och kan leda till diarré, magkramp, bröstsmärta, svaghet eller till och med svimning. Andra får starka emotionella reaktioner och kan börja gråta, fly platsen, bli generade eller reagera med ilska och försvarsställning.
Det finns flera vägar att övervinna rampfeber, och artister har ofta sina egna knep – ingen enskild lösning passar alla. Att bygga upp självförtroendet genom noggrann repetition tar bort gissningsmomenten under framträdandet och gör att artisten kan lita på rutinen och utföra det hen övat på. Andra försöker minska publikens betydelse genom att föreställa sig åhörarna i underkläder, eller som beundrande fans som kommer att tycka om artisten oavsett vad som händer. Det är också viktigt att stanna kvar i nuet under framträdandet: när tankarna vandrar mot vad som ska komma kan rampfeber lätt ta överhand. Genom att vara närvarande kan artisten koncentrera sig fullt ut på det som faktiskt sker här och nu.
Det kan kännas lugnande att veta att man inte är ensam om sitt lidande – i själva verket drabbas många välkända profiler av samma besvär. Enligt webbplatsen Shyness & Social Anxiety Treatment Australia räknas bland annat Kim Basinger, Simon Palomares, Rebecca Gibney, Donny Osmond, Gary McDonald, Barbra Streisand, sir Laurence Olivier och Susie O'Neill till dem som lider av rampfeber.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online