Kognitiv beteendeterapi (KBT) är en välbeprövad behandlingsmetod inom psykisk hälsa där patienten och terapeuten tillsammans undersöker tankar, känslor och beteenden kopplade till ett specifikt problem. Vid ångest riktar terapin in sig på rädslorna och de situationer som utlöser symtomen, framför allt genom två metoder: kognitiv omstrukturering och exponeringsterapi.
Vid generaliserat ångestsyndrom kan symtomen bestå längre än normalt jämfört med personer utan diagnosen, i samma eller liknande situationer. En del av dessa symtom triggas av automatiska negativa tankar eller felaktiga antaganden. Den kognitiva terapin går igenom dessa tankar och försöker omstrukturera dem.
Ett exempel: Om en patient får veta att hen ska hålla ett kort tal på 30 sekunder inför kollegor om två veckor, kan hen automatiskt börja föreställa sig att glömma talet, snubbla på orden, bli generad och till och med bli avskedad.
Kognitiv omstrukturering innebär att dessa tankar diskuteras öppet, att de känslor som är kopplade till dem bearbetas och att fokus därefter läggs på positiva utfall och tidigare erfarenheter. Patientens kan till exempel lära sig att tänka på tillfällen då presentationer gått bra, eller fundera över vilka fördelar som kan uppstå – som ökat självförtroende och bättre karriärmöjligheter. Att regelbundet öva på denna teknik bidrar till att minska ångestsymtomen.
Ångestsyndrom som innefattar fobier och panikattacker kan också gynnas av kognitiv omstrukturering. Ofta är desensibilisering genom gradvis exponering för det som skrämmer patienten det mest effektiva sättet att komma vidare.
En person som vill övervinna rädslan för folkmängder kan exempelvis behöva bedöma, på en skala från 1 till 10, hur hög ångestnivån är när hen tänker på att befinna sig i en folksamling, där 10 motsvarar värsta tänkbara obehag. Därefter beskriver patienten de känslor som hör till tankarna.
Den första terapeutledda exponeringen kan vara en utflykt till parkeringsplatsen vid ett köpcentrum runt lunchtid. Innan patienten går mot restaurangområdet ber terapeuten hen att återigen bedöma sin ångest på skalan 1–10. Sedan går de tillsammans till entréområdet, där patienten ger ytterligare en bedömning och beskriver sina känslor. Terapeuten kan be patienten att stanna på platsen i upp till fem minuter och med jämna mellanrum fråga efter nya bedömningar av ångestnivån. Målet är att fortsätta exponeringen tills ångesten sjunker till en hanterbar nivå.
Både kognitiv omstrukturering och exponeringsterapi bygger på att patienten aktivt konfronterar sina rädslor tillsammans med en terapeut. Med tid och träning kan metoderna minska ångesten avsevärt och ge bättre verktyg att hantera utmanande situationer i vardagen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online