
Søren Kierkegaard, ofta kallad "existentialismens fader", har haft ett enormt inflytande på både filosofin och psykologin. Hans djupa melankoli och hans tankar om synden – arv som han tycktes bära med sig från sin far – präglade hela hans tänkande. Kierkegaard menade att de flesta människor i grunden lever i förtvivlan, och genom sina verk försökte han både analysera och återuppliva kristendomen. Han spekulerade i att den frihet Adam upplevde ledde honom till ångest, och därmed till synden – ett öde som enligt Kierkegaard gällde hela mänskligheten.
Søren Aabye Kierkegaard var en dansk filosof verksam under 1800-talet. Han var en oerhört produktiv och djupgående författare som levde under den danska guldåldern, en epok som präglades av blomstrande intellektuellt och konstnärligt liv. Enligt Stanford Encyclopedia of Philosophy spände hans författarskap över områden som filosofi, teologi, psykologi, litteraturkritik, andaktslitteratur och skönlitteratur.
Kierkegaards filosofi kom senare att påverka både postmodernismen och den existentiella psykologin. Han lät sig inspireras av Sokrates och ställde hela tiden frågan om hur man existerar, snarare än vad man vet. Han hävdade att sanningen finns i subjektiviteten snarare än i objektiviteten – det vill säga att det avgörande är hur man förhåller sig till fakta, inte fakta i sig själva.
En av de största influenserna i Kierkegaards liv var hans far, en djupt religiös man som betraktade sig själv som syndig. Liksom fadern plågades Kierkegaard av melankoli. Detta nedärvda fokus på synden lade grunden för två av hans mest berömda verk: "Frygt og Bæven" (Fruktan och bävan) och "Begrebet Angest" (Angestens begrepp).
Enligt Philosophy Pages ansåg Kierkegaard att majoriteten nästan alltid har fel när det gäller det som verkligen betyder något i livet, särskilt i etiska och religiösa frågor. Genuina handlingar borde enligt honom växa fram ur individen själv – utan hänsyn till andras åsikter eller behovet av att bli accepterad av gruppen. Människan måste alltså vara självständig och lita på sina egna övertygelser. Men just denna självständighet, och friheten från andras förväntningar, menade Kierkegaard väcker rädsla och ångest.
I boken "Begrebet Angest" undersöker Kierkegaard denna känslomässiga reaktion på den mänskliga friheten – en reaktion han dessutom ansåg vara helt befogad. Ångest är, enligt Kierkegaard, det naturliga svar som uppstår när människan inser att hon är verkligt fri och faktiskt kan göra vad hon vill. Han menade vidare att de flesta människors liv styrs av jakten på njutning, en jakt som i slutändan bara leder till förtvivlan.
För Kierkegaard hänger synden och ångesten tätt samman. Ett tydligt exempel är hans tolkning av Adam: det var ångesten inför friheten som ledde honom till att begå den första synden.
Hur ska man då hantera den existentiella ångesten? Kierkegaards svar var att uppriktigt och genuint tro på sanningarna. Han ställde höga krav på vad som räknas som autentiskt och uppriktigt, och ansåg att hur man tror är långt viktigare än vad man tror. En religion som kristendomen måste exempelvis troddas helhjärtat för att ha någon verklig betydelse – annars skapar den bara ångest. På detta sätt blev Kierkegaards författarskap ett försök att både analysera och ge nytt liv åt kristendomen, något som Stanford Encyclopedia of Philosophy också lyfter fram.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online