Steg för steg: Så diagnosticeras och behandlas social ångest

Social ångest, även kallad social fobi, är en ångeststörning som kännetecknas av en ogrundad och överdriven rädsla för sociala situationer. Personer som lider av social ångest drabbas av störda tankemönster som gör att de känner intensiv nervositet i sociala sammanhang – de blir medvetna om att bli iakttagna och bedömda av andra. Den drabbade vet ofta att ångesten är irrationell, men lyckas ändå inte stoppa den.

Vanliga symtom

Symtomen på social ångest visar sig som intensiv oro i olika vardagliga situationer: när man vistas bland andra människor, använder offentliga toaletter, äter i sällskap, interagerar med kollegor på jobbet, dejtar, deltar i möten eller fester, talar inför en grupp, pratar i telefon samt skriver eller arbetar under andras blickar.

De fysiska symtomen kan vara starka och innefatta andnöd, värmevallningar och svettningar, kraftig ansiktsrodnad, aptitlöshet, gråtanfall, hjärtklappning, skakningar, orolig mage, muskelspänningar och diarré. Social ångest förekommer ibland tillsammans med andra psykiska hälsotillstånd, exempelvis depression eller tvångssyndrom (OCD).

Att söka hjälp

För den som lider av social ångest kan själva steget att söka hjälp kännas övermäktigt – vilket är en av anledningarna till att störningen ofta förblir oupptäckt. Att ringa till en läkare eller en hjälplinje, be en vän om stöd eller helt enkelt prata med någon om sina rädslor kan i sig utgöra betydande hinder.

Ett bra första steg är ofta att öppna sig för en nära vän eller familjemedlem. Att låta en betrodd person följa med till läkarbesöket som stöd och talesperson kan göra upplevelsen betydligt lugnare.

Den diagnostiska processen

Utredningen börjar med ett samtal med din ordinarie läkare eller en psykisk hälsa-specialist, där ni går igenom hur du känner och mår. Du kan bli ombedd att fylla i ett screeningformulär som hjälper läkaren att bedöma dina symtom.

Ett screeningformulär räcker dock inte för att fastställa en diagnos – det är ett verktyg som hjälper läkaren avgöra om en fördjupad utredning behövs. För att fullborda utredningen får du vanligen besvara ett uppföljningsformulär och genomgå en klinisk intervju, så att läkaren får en helhetsbild av din situation.

Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV

År 1994 gavs den fjärde upplagan av Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-IV) ut. Denna upplaga erkänner social ångest som en psykisk sjukdom som både kan diagnosticeras och behandlas.

Enligt DSM-IV innefattar diagnoskriterierna för social ångest följande:

• En ihållande rädsla för sociala situationer eller situationer där man ska prestera, som påverkar livet påtagligt.
• Intensiva fysiska ångestsymtom i alla eller nästan alla sociala situationer.
• Insikt om att rädslan är ogrundad, samtidigt som man inte kan kontrollera den.
• Undvikande av sociala situationer, eller att man uthärdar dem trots extrem stress och ångest.

Behandlingsmöjligheter

Social ångest går att behandla framgångsrikt. Vanliga behandlingsformer inkluderar kognitiv beteendeterapi (KBT), som hjälper den drabbade att identifiera och förändra negativa tankemönster, samt exponeringsterapi där man gradvis lär sig hantera fruktade situationer. I vissa fall kan läkemedel, exempelvis SSRI-preparat, förskrivas som komplement. Med rätt stöd och behandling kan många personer med social ångest återfå kontrollen över sitt liv och delta i sociala sammanhang med ökad trygghet.