Etik handlar om samhällets allmänt accepterade normer för vad som är rätt och fel. Inom kirurgiskt könsbyte måste läkare fatta etiskt komplicerade beslut om vilket kön som ska tilldelas barn som föds med tvetydiga eller missbildade könsorgan. Sedan den första könsbekräftande operationen genomfördes 1922 har synen på vad som utgör god etisk praxis inom området successivt utvecklats. Fortfarande råder det dock ingen konsensus bland läkare om vad som egentligen gör en människa till man eller kvinna.
Läkare måste ta ställning till om de anser att kön i första hand bestäms av kromosomerna eller av hur ett barn uppfostras. Om de tror att nyfödda är psykoseksuellt neutrala vid födseln, tilldelas barnet manligt kön om det är möjligt att skapa en fullt fungerande penis. I annat fall blir barnet kvinnligt som standard, eftersom kirurgisk skapelse av kvinnliga könsorgan är ett mindre komplicerat ingrepp. Anser läkarna däremot att den kromosomala sammansättningen avgör kön, tilldelas barnet manligt kön endast om dess kromosomuppsättning är XY.
Enligt de pediatriska urologerna Baskin och Duckett ansåg läkare fram till 1950 att nyfödda var psykoseksuellt neutrala. Det banbrytande fallet David Reimer fick dock läkarkåren att ifrågasätta denna övertygelse. Reimer föddes som pojke men opererades om till flicka efter att hans penis svårt skadats i en olycka när han var sju månader gammal. Han uppfostrades som flicka men gjorde motstånd mot den psykologiska indoktrineringen och hormonbehandlingarna. Som vuxen antog Reimer en manlig identitet och gifte sig med en kvinna. I intervjuer berättade han att han aldrig hade känt sig som kvinna.
Kontroversen kring teorin om att spädbarn är genetiskt neutrala väcktes på nytt när barn- och ungdomspsykiatern William G. Reiner studerade 29 personer med manlig kromosomuppsättning som kirurgiskt omtilldelats och uppfostrats som kvinnor. Över hälften upplevde sig som män redan i tonåren, trots de kirurgiska ingreppen och den sociala indoktrineringen. Fallet David Reimer och Reiniers studie fick många läkare att tro att barn föds med ett specifikt kön som inte kan förändras vare sig kirurgiskt eller socialt. Dessa läkare förespråkar att ett barn med XY-kromosomer alltid ska tilldelas manligt kön.
Enligt doktorerna J. Polsdorfer och Rebecca Frey anser vissa läkare att det är oetiskt att utföra könsbekräftande kirurgi på ungdomar, eftersom de på grund av sin emotionella omognad inte kan ge informerat samtycke till ingreppet. ”Varje individ med 46 kromosomer och XY-uppsättning som föds med ett normalt nervsystem, i linje med den psykoseksuella böjning som därmed lagts fast före födseln, bör uppfostras som man”, hävdade doktorerna Milton Diamond och H. Keith Sigmundson. Polsdorfer och Frey hänvisar dock till ett uppmärksammat fall från 2006 som väckte kontrovers bland läkare i Australien, gällande en tonårsflicka som önskade genomgå könsbekräftande kirurgi – vilket tyder på att inte alla kirurger delar den kromosomala teorin om könsstilldelning.
Frågan om hur kön bäst tilldelas barn med oklara könsdrag förblir således ett av medicinens mest känsliga etiska dilemman. Debatten fortsätter mellan dem som betonar biologin och kromosomerna, och dem som ser uppfostran och miljö som avgörande faktorer. Vad som är säkert är att fallet David Reimer och Reiniers forskning har fått bestående betydelse för hur vården idag resonerar kring könsidentitet och medicinsk etik.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online