Konversionssyndrom är en komplex psykisk störning som kan vara svår att diagnostisera och behandla, eftersom den yttrar sig i fysiska symptom. Sluten vård på sjukhus kräver att andra fysiska tillstånd först uteslutits, samt att det kan styrkas att symtomen utgör en akut fara för patienten eller andra. Att förstå vad konversionssyndrom är och hur det manifesterar sig gör det lättare att matcha rätt behandlingsform till varje enskild person.
Konversionssyndrom definieras i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-IV-TR, 2000) som en somatoform störning. Vid somatoforma störningar uppstår fysiska symptom som kroppens reaktion på ett psykiskt eller emotionellt stressmoment.
Konkret innebär konversionssyndrom att symptomen liknar ett neurologiskt tillstånd, oftast i form av förlamning av en viss kroppsdel. Symptomen kan också visa sig som förlorad känsel i stora delar av kroppen (till exempel domningar på ena sidan), förlust av andra sinnen som syn eller hörsel, samt krampanfall.
I dagens diagnostik (DSM-5) benämns tillståndet även som funktionellt neurologiskt symtomtillstånd, och i svenska vården talar man ofta om funktionella neurologiska symtom – men kärnan är densamma: verkliga fysiska besvär utan en förklarbar medicinsk orsak.
Under sin tidiga definition var konversionssyndrom känt som hysteri. Två neurologer under 1800-talet studerade det som då kallades hysteri och drog slutsatsen att symptomen hade sina rötter i psykologisk trauma eller stress.
Ett liknande uppvaknande kom under första världskriget, då stridande soldater drabbades av förlamning och förlust av sinnen. Tillståndet kallades "stridsneuros", och behandlingen var densamma som den som gavs till kvinnor med diagnosen "hysteri" – hypnos och lugnande medel.
Att fysiska symptom kan ha rötter i psykisk stress är en viktig insikt, eftersom konversionssyndrom annars är svårt att känna igen. Enligt en studie om vårdutnyttjande, citerad av Encyclopedia of Mental Disorders, står somatiska symptom för upp till 72 procent av alla läkarbesök.
DSM-IV-TR anger specifika kriterier för att kunna ställa diagnosen konversionssyndrom:
1. Minst ett symptom som påverkar viljemässig rörelse eller sinnena, och som framstår som ett neurologiskt tillstånd.
2. Symptomens debut eller försämring sker efter en kraftig stressfaktor.
3. Symptomet är inte medvetet framkallat eller simulerat.
4. Det fysiska symptomet kan inte förklaras av en allmänmedicinsk sjukdom, bruket av substanser eller beteenden kopplade till individens kultur.
5. Symptomet är tillräckligt allvarligt för att påverka individens vardagliga funktion (till exempel skola, sociala sammanhang eller arbete) eller kräver frekvent medicinsk uppmärksamhet.
6. Symptomet är inte begränsat till smärta och förklaras inte bättre av någon annan psykisk störning.
Eftersom alla medicinska tillstånd måste uteslutas innan diagnosen kan ställas är konversionssyndrom ofta svårt att diagnostisera.
Enligt Merck Online Medical Dictionary leder sluten vård på ett somatiskt sjukhus ofta till att symptomen försvinner inom två veckor. I upp till 25 procent av fallen återkommer dock symptomen inom ett år, och utan långsiktig behandling riskerar de att bli kroniska.
Sluten psykiatrisk vård aktualiseras endast när personen befinner sig i akut fara för sig själv eller andra. I de flesta fall kan konversionssyndrom behandlas inom öppenvården.
Samtalsterapi inom öppenvården hjälper till att utforska de underliggande orsakerna bakom konversionssyndromet, inklusive samtidiga problem som ångest eller depression. Rådgivare eller läkare kan remittera patienten till en psykiater som kan pröva psykofarmaka för att reglera humör och ångest.
Hypnos har också visat sig vara hjälpsamt. Behandlingen utförs av legitimerade hypnoterapeuter och guidar personen genom inre bilder och minnen av tidigare händelser, i syfte att identifiera och bearbeta stressiga situationer som kan ligga bakom symptomen.
Mayo Clinic har rapporterat om ett samband mellan konversionssymptom och neurologiska aktivitetsmönster i hjärnan. Personer som upplever någon av de fyra typerna av symptom visar hjärnaktivitet som antingen motsvarar förhöjd vaksamhet eller ett slags tillfälligt nedstängande av vissa hjärnområden. Teorin är att hjärnan försöker skydda kroppen från tänkbart lidande – den omvandlar, eller "konverterar", psykisk stress till fysiska besvär.
Som en följd av denna kunskap har en mer okonventionell behandlingsmetod växt fram: transkraniell magnetisk stimulering. Svaga elektriska strömmar leds via magneter som placeras mot huvudet, i syfte att påverka hjärnans kemi. Idén är att denna kemiska förändring ska få hjärnan att sluta sända de signaler som förlamar en arm eller utlöser krampanfall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online