Stämningsstabiliserande läkemedel – definition, verkan och användningsområden

Under de senaste 15 åren har stämningsstabiliserande läkemedel blivit en etablerad behandling för en rad psykiatriska sjukdomar. Även om psykiatriker inte med fullständig säkerhet vet hur dessa läkemedel fungerar, ger de en känsla av lugn och jämvikt. De är särskilt effektiva vid mani och vid de cykliska stämningsväxlingar som kännetecknar bipolär sjukdom.

Effekter

Stämningsstabiliserare förskrivs oftast för att dämpa maniska symtom och förebygga återkommande stämningscykler. Läkemedlen är även avsedda att kontrollera depressiva symtom, men forskningen visar att de endast ibland är lika effektiva som renodlade antidepressiva medel. Därför kombineras de i många fall med andra behandlingar.

Användningsområden

Stämningsstabiliserare används framför allt vid behandling av bipolär sjukdom, där de hjälper till att utjämna både maniska och depressiva faser. De används dessutom vid emotionellt instabil personlighetsstörning (borderline) och kan i vissa fall lindra enskilda symtom vid ångestsyndrom.

Typer av stämningsstabiliserare

Litium är det mest förskrivna stämningsstabiliserande läkemedlet och har använts inom psykiarin i decennier. Utöver litium används atypiska antipsykotika, såsom olanzapin och risperidon, samt antiepileptiska läkemedel (antikonvulsiva) som valproat, karbamazepin och lamotrigin för att kontrollera stämningspolariteterna.

Verkningsmekanismer

Man tror att litium höjer nivåerna av signalsubstansen serotonin i hjärnan och därmed stabiliserar stämningen. För antiepileptika och atypiska antipsykotika är forskningen om verkningsmekanismerna mer begränsad, men de tros påverka nervcellernas aktivitet och signalering på ett sätt som dämpar extrema stämningsutsvängningar.

Biverkningar och viktiga överväganden

Dessa läkemedel kan orsaka kraftiga biverkningar. De vanligaste är illamående och viktuppgång. Litium kräver särskild försiktighet eftersom det kan bli giftigt för kroppen vid för höga halter i blodet – därför behöver patienter som behandlas med litium regelbundet göra blodprov och övervakas av vården. Patienter som får stämningsstabiliserare bör också erbjudas samtalsterapi, bland annat för att diskutera vikten av att ta sina läkemedel enligt ordination och inte avbryta behandlingen på egen hand.