Depression är ett av de vanligaste psykiska ohälsotillstånden i världen, och antidepressiva läkemedel förskrivs i dag i stor utsträckning. Det finns två huvudgrupper av antidepressiva: MAO-hämmare (monoaminoxidasinhibitorer) och SSRI (selektiva serotoninåterupptagshämmare). Men hur uppstod dessa läkemedel egentligen, och hur har deras användning förändrats genom decennierna?
År 1957 gjorde forskarna ett oväntat fynd under en studie av läkemedel mot tuberkulos: substansen iproniazid verkade ha en sinnesstämningshöjande effekt. Det blev det första antidepressiva läkemedlet, och MAO-hämmarna innebar ett stort framsteg i behandlingen av depression. Nackdelen var att biverkningarna från början kunde vara allvarliga.
Kort därefter upptäcktes den första tricykliska antidepressiva, imipramin, under en klinisk prövning som ursprungligen riktade sig mot schizofreni. Nästa stora milstolpe kom 1987, då Prozac (fluoxetin) godkändes som det första SSRI-preparatet – en läkemedelsklass som snart skulle bli världens mest förskrivna.
Utvecklingen av iproniazid och imipramin fick forskarna att inse att depression inte bara är en situationell reaktion, utan också kan bero på en kemisk obalans i hjärnan. Denna insikt lade grunden för utvecklingen av SSRI-läkemedlen, som verkar mer riktat på signalsubstansen serotonin och därmed fick färre biverkningar än sina föregångare.
I början av 1900-talet fanns få effektiva läkemedel mot psykisk ohälsa, vilket ledde till en utbredd användning av elchockbehandling (ECT). När de första antidepressiva introducerades på 1950-talet bedömdes fördelarna snabbt överväga den dåvarande standardbehandlingen, och läkemedel började förskrivas i allt större skala. Under samma period användes även litium flitigt inom psykiatriska institutioner, särskilt vid behandling av bipolär sjukdom.
Till skillnad från perioden 1950–1970-talen, då antidepressiva främst förskrevs av psykiatriker, är det i dag framför allt läkare inom primärvården som står för merparten av alla recept på antidepressiva. Det speglar både en ökad medvetenhet om depression inom allmänmedicinen och ett större accepterande av läkemedelsbehandling i samhället.
Ingen mängd skriftlig information kan ersätta en konsultation med läkare vid misstanke om depression. Trots alla framsteg under 2000-talet kan antidepressiva fortfarande ge allvarliga biverkningar, bland annat ökad suicidrisk hos vissa patienter. Självmedicinering ska aldrig förekomma – kontakta alltid vården om du eller någon i din närhet mår psykiskt dåligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online