En kemisk obalans i kroppens stressystem handlar framför allt om dysreglering av hypotalamus–hypofys–binjurebark-axeln, den så kallade HPA-axeln. I praktiken innebär det att kortisol – kroppens viktigaste stresshormon – produceras i antingen onormalt låga eller överdrivna mängder, beroende på vad som ligger bakom störningen.
Vid första reaktionen på olika stressorer frisätter hypotalamus och hypofys reglerande hormoner som stimulerar binjurarna att utsöndra kortisol, adrenalin och noradrenalin. När larmfasen är över återgår adrenalin och noradrenalin snabbt till normala nivåer, medan kortisol förblir förhöjt en tid. När detta sekundära motståndssvar inte längre behövs nedregleras även kortisolproduktionen gradvis till nivåerna före stressen.
Vid denna typ av störning i HPA-axeln sker en överproduktion av hormonet CRH och kortisol, helt oberoende av verklig stress. Detta kan ge upphov till en rad besvär:
Nedsatt HPA-aktivitet kännetecknas av sänkta nivåer av både CRH och kortisol samt en dämpad övergripande stressrespons. Vissa symtom vid för låga kortisolnivåer kan förvillande likna dem vid överskott, men tillståndet kan dessutom yttra sig som fibromyalgi, kroniska inflammatoriska tillstånd och olämpliga immunreaktioner, där immunsystemet reagerar felaktigt.
Flera olika faktorer kan störa funktionen i HPA-axeln, bland annat:
För att utreda misstänkt HPA-dysfunktion mäts rutinmässigt koncentrationerna av kortisol, DHEA och ACTH i blodet. Även tester av binjurebarkens känslighet för ACTH samt dexametasonhämningstest används för att bedöma hur väl axeln regleras och hur kroppen svarar på hormonell stimulation respektive hämning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online