En person kan få en remiss från en läkare för att besöka en specialist som kan utreda sjukdomstillståndet vidare – men till en kostnad som varken patienten eller Medicare hade räknat med. Därför är det viktigt att Medicare-mottagare känner till de olika reglerna kring ersättning för remisser, samtidigt som vårdgivare måste följa särskilda bestämmelser för att undvika olaglig användning av remitteringar.
Olika Medicare-planer ger ersättning för remisser som utfärdats av din primärvårdsläkare. Medicare Part B täcker bland annat remisser för screening av bukaortaaneurysm, hälsoundersökningar och lungrehabilitering. Den ursprungliga Medicare (Original Medicare) är en avgift-för-tjänst-lösning (fee-for-service) när det gäller ersättning för remisser.
En Medicare-mottagare bör alltid gå igenom sin hälsoplanens regler innan en läkare remitterar hen till en specialist för ytterligare utredning eller behandling. Beroende på planens villkor kan det ibland vara möjligt att uppsöka en specialist utan remiss, men då måste vårdgivaren vara ansluten till Medicare. Annars blir patienten skyldig att betala hela kostnaden ur egen ficka.
Eftersom Medicare-mottagare själva får välja vårdgivare har Office of the Inspector General kunna konstatera förekomsten av mutliknande remitteringsavgifter, så kallade kickbacks. Hemvårdsleverantörer har exempelvis erbjudit mutor till läkare, sjukhus och äldreboenden i utbyte mot remisser som Medicare betalar för.
Anti-kickback-lagstiftningen förbjuder remitteringsavgifter som förkläds till löner i följande situationer:
Genom att känna till dessa regler kan både patienter och vårdgivare undvika onödiga kostnader samt risken för påföljder kopplade till olaglig remitteringspraxis.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online