Medicare Advantage infördes 2003 som en del av Medicare Modernization Act från samma år. Programmet ersatte det tidigare Medicare+Choice-programmet och skapades i syfte att minska de federala utgifterna för Medicare. Idén var att privata försäkringsbolags tillsyn skulle uppmuntra förebyggande vård och hindra försäkringstagare från att drabbas av allvarliga och kostsamma sjukdomar.
Medicare Advantage är ett populärt alternativ bland amerikanska Medicare-mottagare – redan 2009 var 23 procent av alla förmånstagare inskrivna i programmet, och andelen har fortsatt att växa sedan dess.
Medicare Advantage-planer är privata sjukvårdsförsäkringar som har tecknat avtal med Medicare. Medicare betalar dessa planer fasta subventioner för att tillhandahålla förmåner till försäkringstagarna. De flesta planer är så kallade managed care-planer, det vill säga planer som styr både de ekonomiska aspekterna och vilka sjukvårdstjänster som ingår i försäkringen.
Precis som vanliga privata sjukvårdsförsäkringar på marknaden finns det flera olika typer av Medicare Advantage-planer:
Dessa tre är de vanligast förekommande på marknaden. Utöver dem finns mer ovanliga alternativ som Special Needs Plans (SNP), som är skräddarsydda för personer med exempelvis kronisk njursvikt, diabetes eller andra specifika sjukdomar, samt Provider Sponsored Organizations (PSO) och Medicare Medical Savings Accounts (MSA). Tillgången till dessa varierar beroende på var i landet man bor.
De flesta försäkringstagare måste fortfarande betala sina månatliga premier för Part A och Part B. Medicare Advantage-planer kräver dessutom ofta en extra premie utöver standardpremien för Part B. När vårdtjänster används bör försäkringstagaren också räkna med att betala en egenavgift (co-payment).
Alla Medicare Advantage-planer är skyldiga att erbjuda samma tjänster och förmåner som original-Medicare. De gör dock vanligtvis detta med andra regler och kostnader. Eftersom varje plan har egna regler för hur en försäkringstagare får tillgång till sin täckning är det svårt att förutsäga villkoren i förväg. Försäkringstagaren bör därför alltid kontakta planen direkt för att få klarhet.
I de flesta privata planer är försäkringstagaren låst till ett nätverk av läkare, vårdgivare och apotek. Om en plan dock lämnar försäkringstagarens område har denne rätt att antingen byta tillbaka till original-Medicare eller gå med i en annan plan som finns tillgänglig i området.
Oavsett situation har försäkringstagaren alltid samma rättigheter som inom original-Medicare, vilket innebär att beslut alltid kan överklagas.
Utöver minimiförmånerna för Part A och Part B paketeras de flesta Medicare Advantage-planer med läkemedelstäckning genom Part D. En försäkringstagare som vill ha tillgång till Part D-förmånen måste därför välja en av dessa kombinerade planer. Det enda undantaget gäller de som är inskrivna i en MSA, en PFFS eller en Cost Plan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online