De flesta sjukförsäkringar kräver att patienten betalar en egenbetalning för vården. Vid ett läkarbesök kan patienten exempelvis behöva betala 10 dollar i förskott, medan försäkringsbolaget står för resten av räkningen. Dessutom kan patienten tvingas betala samtliga kostnader ur egen ficka fram till dess att den årliga självriskgränsen i försäkringen är nådd.
Vissa välvilliga vårdgivare väljer att avstå från egenbetalningar och självrisk för patienter som inte har råd att betala. Men om en läkare gör detta rutinmässigt kan det strida mot federala och delstatliga lagar om försäkringsbedrägeri.
I de flesta delstater är det olagligt att rutinmässigt avstå från egenbetalningar och självrisk för patienter. Vårdgivare som gör detta kan åtalas för sjukförsäkringsbedrägeri, eftersom de uppger felaktiga belopp när de lämnar in sina anspråk till försäkringsbolaget.
Om en patient exempelvis har en egenbetalning på 10 procent betalar försäkringsbolaget 90 dollar av en räkning på 100 dollar. Avstår vårdgivaren från egenbetalningen blir patientens totala kostnad bara 90 dollar – inte de 100 dollar som ursprungligen fakturerats. Denna skillnad kan tolkas som vilseledande information till försäkringsbolaget.
Om en patient befinner sig i ekonomiska svårigheter kan läkare välja att inte driva in skulden utan att riskera anklagelser om försäkringsbedrägeri. En läkare som exempelvis inte tar ut egenbetalning av en patient under en period av svår nöd kan välja att avstå från att inleda inkasso mot patienten.
Läkare får dock aldrig efterskänka skulder rutinmässigt. Eftergiften måste reserveras för patienter som genomgår en verklig ekonomisk kris eller akut nödsituation.
Samma regler gäller för Medicare- och Medicaid-patienter som för patienter med privat försäkring. Risken är dessutom större om en läkare bryter mot lagarna, eftersom hen då kan åtalas för bedrägeri mot en statlig myndighet.
Läkare måste också tillämpa sina program för ekonomisk nöd konsekvent på alla patienter. Det är inte tillåtet att efterskänka egenbetalningar för patienter med allmän sjukförsäkring under kristider, samtidigt som man kräver full egenbetalning av patienter med privat försäkring oavsett deras ekonomiska situation.
Har en läkare goda skäl att avstå från en egenbetalning eller att inte driva in en skuld bör hen dokumentera sina samtal med patienten. Detta fungerar som bevis på att hen handlat i god tro och endast gjort undantag av särskilda skäl.
Vårdgivare bör dessutom föra noggrann bokföring över alla betalningar och markera varje tillfälle där egenbetalningen avståtts. På så sätt kan de visa att eftergifter inte sker rutinmässigt, utan endast i undantagsfall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online