Statliga försäkringsprogram som Medicare och Medicaid utgör centrala delar av det amerikanska hälso- och sjukvårdssystemet. Programmen erbjuder de flesta av samma grundläggande tjänster som privata försäkringsbolag, men ofta till lägre kostnader. Trots det hamnar många patienter med statlig sjukförsäkring i situationer där de själva får stå för en del av de medicinska kostnaderna – ungefär som vid en privat försäkring.
Vem som är behörig för ett statligt försäkringsprogram avgörs oftast av ålder eller inkomst. Medicare är ett federalt program som erbjuder kostnadsfri sjukhusvård för legala invånare i USA som har fyllt 65 år och betalat Medicare-skatt i minst tio år. Även personer med vissa funktionsnedsättningar eller njursjukdom kan komma ifråga.
Medicaid finansieras gemensamt av den federala regeringen och delstaterna och riktar sig till personer med låg inkomst inom vissa kategorier. Dit hör barn och föräldrar till berättigade barn, gravida kvinnor, boende på vårdhem samt personer med funktionsnedsättningar.
Medicares del A täcker sjukhuskostnader, inklusive mat, undersökningar och avgifter. De första 60 dagarna av en sjukhusvistelse täcks i sin helhet efter en självrisk, som 2010 uppgick till 1 100 dollar. Dag 60–90 krävs en daglig samavgift på 275 dollar (2010 års nivå), och mellan dag 91 och 150 fördubblas denna avgift. Efter 150 dagar står patienten för samtliga kostnader själv.
Täckningen via Medicaid vid sjukhusvistelser beror på flera faktorer kopplade till patienten, bland annat inkomstnivå. Personer från familjer med inkomst över 150 procent av fattigdomsgränsen kan exempelvis behöva bidra med upp till 20 procent av kostnaderna. Den totala avgiften får dock aldrig överstiga 5 procent av familjens inkomst. På samma inkomstnivå kan Medicaid dessutom helt avstå från att täcka kostnader för planerade, icke-akuta sjukhusbesök.
Medicares del B är den del som bekostar öppenvård. Täckningen omfattar läkarbesök, röntgen, laboratorieprov och olika behandlingar som dialys eller kemoterapi. Standardpremien för del B låg 2010 på 110,50 dollar per månad, medan den för dem som betalade via avdrag från sin Social Security-utbetalning var 96,40 dollar per månad. För ensamstående med inkomst över 85 000 dollar, respektive gifta par med inkomst över 170 000 dollar, var premierna generellt högre.
Medicaid täcker grundläggande öppenvårdstjänster och tar normalt ingen premie, såvida patientens eller familjens inkomst inte överstiger 150 procent av fattigdomsgränsen. Oavsett patient gäller att den totala avgiften inte får överstiga 5 procent av inkomsten.
Medicares läkemedelsprogram – del D – drivs av privata försäkringsbolag. Det innebär att detaljer som månadspremie och vilka läkemedel som ingår avgörs av respektive bolag. En typisk premie 2010 låg på 35–37 dollar per månad. Ensamstående med årsinkomst under 14 355 dollar kunde ansöka om ekonomiskt stöd till del D-premien.
Medicaid sorterar vissa receptbelagda läkemedel som "föredragna" utifrån kostnad och effekt. När patientens eller familjens inkomst överstiger 150 procent av fattigdomsgränsen kan Medicaid ta ut upp till 20 procent av priset för icke-föredragna läkemedel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online