Kolonier av bakterier trivs i varma och fuktiga miljöer där det finns gott om näring. En organisms mun utgör hem åt flera olika bakteriestammar, varav några bildar en pastaliknande hinna som tandläkare kallar plack. Om plack får sätta sig på tänderna och lämnas ostört tillräckligt länge, härdar det genom mineralisering och omvandlas till tandsten. Namnet kommer av det latinska ordet calculus, som betyder "sten", och beskriver ämnets stenliknande konsistens. Den porösa tandstenen ger bakterierna mer yta att fästa på, vilket i sin tur leder till ytterligare tandproblem.
Inom några minuter efter tandborstning eller rengöring bildas en tunn hinna, en så kallad pellicel, på tandytorna. Denna hinna uppstår inte genom bakteriers verkan utan består av proteiner i saliven som naturligt avsätts på tänderna som ett skyddande lager. Bakterier utnyttjar dock hinnan och växer i den lika lätt som de gör i petriskålar på ett laboratorium. När pelliceln successivt belastas med bakteriekolonier förlorar den sin löslighet; den stabiliserade hinnan gör det möjligt för fler bakteriekolonier att etablera sig på tänderna, särskilt i fissurer och springor.
Bakterierna producerar sin egen biofilm – en hal matris där mikroberna kan växa ostört – som fäster vid tänderna. Dessa biofilmlager utgör de tidigaste stadierna av plackbildning. Plack, en blandning av bakterier och bakteriella avfallsprodukter, blir synligt inom några timmar efter tandborstning som en vitaktig pasta på ytor i munnen. När kolonierna växer producerar de sura biprodukter som bryter ner tandemaljen och leder till karies. Borstning och tandtråd kan effektivt avlägsna omogent plack som är yngre än 24 timmar, men ju mer placket mognar, desto svårare blir det att ta bort.
Inom 24 timmar börjar placket mineraliseras till tandsten. Syror och baser reagerar med varandra och bildar salter; denna process ingår i tandstenens sammansättning när kalcium och fosfater i den alkaliska saliven reagerar med sura bakteriella avfallsprodukter. I sitt tidigaste skede är avlagringarna så spröda att de lossnar vid borstning eller användning av tandtråd. Lämnas de ostört fortsätter mineraliseringsprocessen, och materialet byggs upp runt döda bakterier som därmed i praktiken fossiliseras. Efter ungefär tolv dagar till två veckor har tandstenen hunnit mogna.
Tandläkaren kan enkelt identifiera mogen tandsten som vitaktiga eller blekgula strukturer fästa vid tänderna. De största avlagringarna uppträder vanligtvis på tungsidorna av de nedre framtänderna, men tandsten kan i princip bildas var som helst i munnen. Subgingival tandsten växer under tandköttet, medan supragingival tandsten växer på synliga tandytor ovanför tandköttslinjen. Även om tandstenen känns fast och hård är den porös och hyser flera kolonier av bakterier som frodas tack vare den ökade yta som det mineraliserade placket erbjuder.
Den bästa strategin mot tandsten är förebyggande: borsta tänderna två gånger dagligen med fluortandkräm, använd tandtråd eller tandstickor dagligen och boka regelbundna kontroller samt professionell tandrengöring hos tandläkaren. När tandsten väl har formats kan den nämligen inte avlägsnas med vanlig borstning utan kräver professionell behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online