Att genomgå en knäprotesoperation är inte ett beslut som bör tas lättvindigt. Ingreppet innebär vissa risker och ger inte alltid det resultat patienten hoppas på. De flesta väljer att operera sig på grund av svår, invalidiserande smärta eller nedsatt rörlighet som gör vardagen svår att hantera. Den vanligaste orsaken till knäproteskirurgi är artros i knäleden, en degenerativ ledsjukdom som successivt bryter ner brosken.
En allvarlig möjlig komplikation är blodproppar, som kan bildas i venerna i benet och bäckenet efter operationen. För att förebygga detta skriver läkare ofta ut blodförtunnande läkemedel under återhämtningen, och tidig mobilisering samt kompressionsstrumpor rekommenderas också för att minska risken.
Ett annat problem med knäproteser är risken för infektion. Den kan uppstå kort efter ingreppet eller till och med flera år senare. I värsta fall krävs en ny operation för att ta bort protesen helt eller delvis tills infektionen har läkt, vilket gör detta till en av de mest allvarliga komplikationerna.
Vissa patienter upplever bestående stelhet i knäleden, och ibland sker endast en liten förbättring av rörligheten eller förmågan att böja knäet. Regelbunden träning och sjukgymnastik efter operationen är därför avgörande för att uppnå ett gott resultat.
En knäprotes håller i genomsnitt i 15 till 20 år. Därför rekommenderas personer under 60 år att vänta med operationen så länge som möjligt. Om protesen slits ut krävs en revisionsoperation, och den brukar sällan bli lika framgångsrik som den första ingreppet.
Ett vanligt men ofarligt problem är att knäproteser utlöser metalldetektorer, särskilt de känsliga modellerna på flygplatser. Många resenärer får därför genomgå en extra kroppsvisning eller uppvisa ett intyg från sin läkare vid säkerhetskontroller.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online